- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
170

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 70 P Â S K O G S - O C H F J Ä L L S T I G A R .
till det 1 mil aflägsna Nuoksujärvi, där jag" hade att lämna
virkesutsyning pâ skogen. "Hyvästi, hyvästi" (adjö, adjö),
ljöd det därför snart från det fattiga folket i det lilla Särki-
mnkka vid Lainioälfven. "Hyvästi, hyvästi", svarade mina
karlar än en gång — skakat hand hade de redan gjort förut,
och detta sista farväl var därför liktydigt med en signal till
affärd. Nu voro vi rustade med staf i hand samt kont eller
laukku på rygg — och så bar det af. Vägen förde oss åter
fram öfver grusåsarne och gåsmarken i denna "de hundra
sjöarnes bygd", hvarefter vi öfvergingo Nuoksujoki och slogo
in på Kangosstigen till Nuoksujärvi, hvilken stig vi träffade
vid Saarijärvi. I Nuoksujärvi by bodde ogent och otref-
1igt folk — de hade helt nyligen slumpat bort sin skog åt
ett sågverksbolag och egde därför litet pengar för tillfället.
De voro sturska med besked och ville på allt sätt slingra
sig ifrån det lagstadgade tvånget att lämna bärare för mina
effekter, sedan jag gifvit dem utsyning.
När jag följande dag vaknade i Nuoksujärvi’ ettrigt stin-
kande kammare och steg ut i pörtet för att få mig litet tvätt-
vatten och taga reda på mina pjäksor, höll jag nästan pä att
svimma och ramla baklänges, ty en sådan raffineradt inferna-
lisk odör mötte där mina luktorgan — den var mångdubbelt
värre än där jag legat och öfvergick allt hvad jag i den vä-
gen kunnat tänka mig! Folket hade nämligen ätit surmört pa
kvällen — gu’nâde mig för den surmörten! Rester af denna
faktiskt skämda och antagligen långt ifrån hälsosamma spis
lågo ännu kvar på några trätallrikar och i en masurskål på
det flottiga matbordet vid fönstret. Stackars människor —
det fanns 10 personer i pörtet — som varit tvungna att sofva
i denna ruskiga atmosfär, som de ju dock själfva ställt till
med! Usch ja, det var för otäckt!
Öfver Puornovaara nådde jag härefter ner till Kurkkio
vid Torneälfven, utför hvilken jag i forsbåt rände hem till
mitt ännu sommarfagra Pajala — det hade snöat i Nuoksu-
järvi, men här rådde ännu det härligaste väder. När jag
berättade mitt äfventyr med surmörten för umgängesvännerna
i kyrkobyn, skrattade de bara åt mig och lofvade att vid
tillfälle bjuda på surströmming, hvilket skulle vara alldeles
delikat, påstodo de. Jag blef verkligen också både nu och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free