Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. På harjakt i damsällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 r  S K O G S - O C H F J Ä L L S T I G A R .
klefvo öfver vindfällen och svettades ohyggligt i solbaddet.
Efterhand nådde vi därpå fram till en utslåtter, hvarifrån en
spångad väg ledde tdl Ytterbvn. Rätt som vi gingo där och
muttrade öfver oturen, lingo vi se Löna med hängande tunga
komma ner ur en skogsdunge och styra kurs rakt pa oss —
hon hade tydligen gnott på riktigt tappert, ty det ångade från
pälsen och hon dröjde ej att ställa sig’ på hufvudet samt
släcka törsten i första vattengol. Ja ödets nyck ville påtag-
ligen ej foga det så, att vi den gången skulle komma hem
med något byte ur skogen —• men så hade vi ju också för-
syndat oss mot första budet i jägarnes svartkonstbok, där det
med stora bokstäfver står tryckt på gammaldags, kärnfull
svenska: "en dåre äst du, om du går att jaga i kvinnosällskap!"
På vägen fram till Ytterbvn råkade vi en karl. som sade
sig hafva hört hundskall långt borta i skogen både länge och
väl — Lona hade sålunda verkligen legat jösse i spåren,
hvilket vi också misstänkte, ehuru vi ej lyckats uppfatta något
dref senare än strax i början af jakten. Väl anlända till byn,
lunno vi i Holmen damerna ifrigt sysselsatta med att dricka
kaffe och mumsa nybakade våfflor, i hvilket behagliga arbete
vi efter bästa förmåga togo del. Det var snyggt och trefligt
i gården, allting liar vittne om ordningssinne och flit.
I granngården eller den s. k. åt-i-gården bodde en gammal
käring vid namn Maja, känd i hela trakten för sin händighet
att "operera" galtar för en viss medfödd åkomma. Hon sades
hafva åtskilliga "förrivärldssaker", hvadan jag passade på
att allägga ett besök hos henne, hvarvid den etnografiska
sommarskörden ökades med fiere intressanta plagg af den
numera fullständigt utdöda bygdedräkten.
För återvägen blefvo vi genom vänligt tillmötesgående
bjudna på skjuts — min svåger och hans svägerska åkte
först, hvarunder vi inväntade chiisens återkomst. När sedan
min hustru och jag skulle sätta oss upp, var det redan skumt
öfver gärdena i byn, och vi hade verkligen rätt mycket be-
svär med den guppande tvåhjulingen, innan vi nådde fram
till Vallen vid Kaliksälfven — skogsvägarne här äro nämligen
inga breda, bekväma chausséer, utan man får alltid vara beredd
på en hel del "knuffar" i de steniga backarna och på de hala,
med en mängd håligheter försedda kafvelbroarne! Framme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
