- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
176

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XV. En jägare i Lappland.
’•Maaren i Sverige är bestämd t en humbug’", yttrar förre
yYy amerikanske ministern Thomas på ett ställe i sitt öfver
hela norden spridda och ej minst för jägare intressanta arbete
"Från slott till koja". 1 detta pessimistiska omdöme kände
jag* mig sannerligen hågad att instämma, när jag kring medlet
af juni månad år 1891 vandrade fram i Lule lappmarks fjäll-
bygder. Det hade nämligen här i höga norden varit sådana
tidiga och kraftiga ansatser till vår det året: snön hade redan
i slutet af april börjat smälta undan på myr och i skog, flod-
vattnet hade med fart stigit på älf och bäck, och svan samt
gås bade ifrigt dragit mot norr till sina häckplatser på fjäll-
myrarne och i ödemarksträsken. Men ofvanpå denna lika
efterlängtade soin förtjusande vårbrytningstid hade det kommit
en lång köldperiod med kulna dagar och stränga nattfroster,
som stäfjade solljusets förvngringsarbete och bredde skare
öfver de nyss töande drifvorna. Detta ledsamma förhållande
gaf anledning till bland annat alla de vedermödor, jag hade
att utstå på en tolf mils fotvandring från Gellivare rätt öfver
fjällen till Kurravaara vid Torne älf: uppe i den egentliga
fjällmarken hade nämligen drifvorna just ej minskats, skaren
bar ej, omständigheterna hade ej tillåtit oss att medföra skidor,
och därför fick jag större delen af nämnda väg gå och pulsa
i djup snö, som ganska ofta räckte mig öfver knäna. Man
kan ju hinna blifva fördärfvad både till kropp och sinne på
en vida kortare och lättare väg! Jag skulle heller aldrig
hafva gifvit mig af på den, ehuru jag var högst nyfiken att
se fjällbygden under värsta "föresförfallet", om jag blott kunnat
drömma 0111 allt knoget, som fanns hållet i beredskap åt mig.
Emellertid måste jag ut i marken just denna tid — om också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free