- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
177

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

E N J Ä G A R E I L A P P L A N D . 177
ej precis denna väg — ty jag* s kulle verkställa bråda tjänste-
förrättningar nere i Tärändö, och isen hade redan "gått"
på älfvarne i den mellan Gellivare och nämnda kyrkoby va-
rande finnskogen!
Den 11 juni hade vi från det vid Kaitumälfven belägna
Killingi, dit vi föregående dag stretat oss fram öfver de mer
än besvärliga fjällen från Ladnivaara, brutit upp för att fort-
sätta marschen till Kaalasluspa, ett håll på omkring tre mil.
Det bief en ytterligt ansträngande och utslitande vandring
detta — jag kan aldrig glömma den! Vi drogo ut från Kil-
lingi i lycklig okunnighet om vägens beskaffenhet — ty någon
samtrafik mellan byarne hade ej alls egt rum på de sista
veckorna — ging’0 öfver Vuottasjoki och hade det rätt hygg-
ligt ända fram till Tjiskavare, där det dook blef annat af med
ens! Visserligen hade vi ibland haft några bösshålls svår
sträcka i björkdungar, som måste passeras steg för steg och
där man måste arbeta i drifvorna, så att svetten lackade af
hela kroppen — men värre hade vi dock fått känna på under
gårdagen, den gemena gårdagen med alla dess mödor mellan
Tabmokjokk och Killingi. I sådana där snörika björkslutt-
ningar fägnade oss emellertid riporna — om man förstås ej
var mera böjd för att uppfatta saken såsom ett ovärdigt hån
— med sina skrattsjuka låtar, och invid buskstammarne kunde
vi flerstädes se deras äggfyllda reden på en frostig löfbädd, som
grenarnes snövattendropp kommit att blotta. Riporna hade
tydligen bättre än våren följt med sin tid.
Men Tjiskavare! De mot söder vettande branterna af
detta fjäll voro rent odrägliga — vi stretade och knogade i
snö till knäna, ty skaren brast nästan beständigt under
pjäksans steg, vi hvilade och rökte pipa, vi stretade och
knogade å nyo, medan den hvassa vinden hven mot bålen
och snön höll på att fäng’sla benen. Ja det var för galet
alltsammans! Man visste sannerligen ej, hvilket som var bäst:
att skratta eller g*råta, att resigneradt gå och trampa kvart
efter kvart eller trotsigt springa så långt man orkade för att
sedan dödstrött sjunka ner i den mjuka drifvan. An värre
än för mig var det naturligtvis för mina handtlangare, som
hade de rätt tunga näfverkontarne på ryggen, och allra värst
för den bland dem, som turvis trampade upp spar åt de efter-
På skogs- och fjällstigar. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free