- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
178

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178 P Å S K O G S - O C H F J Ä L L S T I G A R .
följande. Det var just detta att man måste väga hvarje steg’,
som framför allt gjorde vandringen sä ansträngande. Ofta
kunde man nämligen obehindradt gå langa sträckor pä skaren,
men sä komme’de "ömma tonerna": svagare ställen, där man
än plumsade ner en fot eller en aln, än åter kunde hålla sig
uppe. Då öfre snölagret alltid var mer eller mindre fast, blefvo
våra fötter snart olidligt ömma och värkande häraf, så mycket
mer som skorna blifvit uppblötta i myrarne. Också i låren
kändes minsann denna långsamma marsch på ständigt "half-
spänn"! Man var alltnog tvungen att uppbjuda hela sin vilje-
kraft för att ej rasta för ofta eller digna ned och gifva allt
till spillo!
Glada voro vi, när vi ändtligen befunno oss på den snö-
fria, kala toppen af Tjiskavare. Härifrån hade vi en utom-
ordentligt storslagen utsikt åt Kaalasjaur (Kaalasjärvi, Kaliks-
träsk) med alla dess fjäll vid stränderna samt likaså åt "järn-
fjällen" Kerunavaara och Luossavaara, hvaröfver vår väg
skulle gå ner till Torneälfven. Det var en härlig luft här
uppe på platån: torr, ren och lätt — den och fjällpanoramat
kommo oss nästan att glömma vedermödan i branterna, där
våra djupa spår syntes i drifvorna. Kasten här blef ocksä
längre än afsedt var, men du känner kanske, huru förtrollande,
ja rent hj’pnotiserande fjällstämningen är med dess obegrän-
sade, solskimrande snövidder, dess tysta, ensliga, fridlysta
ödemarker — — där kan man sannerligen "höra harpor i
luften", höra "ensomhedens store sang bruse". Och jag kom
ovillkorligen att minnas, livad Kristofer Janson skrifvit på
sitt norska bygdemål alldeles som för just detta tillfälle:
1 Dalen starvar du tung och lieit,
kom paa Fjellet!
Kor fint her er, inkje nokon veit —
lier paa Fjellet!
Ditt Auga flyg yver Nut og Tinti,
det er, som flyg det i Himlen inn
upp fraa Fjellet.
Med saknad gåfvo vi efter för nödvändigheten af att slita
oss lösa från de fängslande motiven och bröto upp med allt
gepäcket. Nu fick jag för första gången under färden använda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free