- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
183

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

E N J Ä G A R E I L A P P L A N D . 183
pressar kroppen öfver höfvan att ga 3-g mil i gyttjiga myrar
och snörika fjällmarker! Det var nu sent på kvällen och bör-
jade blifva riktigt kallt: våra genomblötta benkläder fröso, så
att de blefvo styfva, och pjäksorna sletos jämmerligen mot
all den skrofliga isen på vattengölar, där man såg mossrug-
garna sta som i drifbänk i en vinterträdgård. Det kändes i
våra ömma fötter detta! Till belöning fìngo vi emellertid hela
tiden skåda en härlig midnattssol öfver de snöhöljda fjällen,
hvilka lago kringhvärfda af ett mattrödt, på mera skarpt be-
lysta partier fagert rosenrödt skimmer, som ej gärna kunde
tänkas mera underbart och genomträngdt af stämning eller
mera i stånd att förläna stämning, en helig, gudomlig stäm-
ning, som kommer ens hjärta att bäfva — — Endast af sol-
strålar väfves här i m idsommarnattens sakta skridande timmar
det granna, trolska nät, hvari all naturen hålles fången, medan
den drömmer och täljer sina fantasirika vildmarkssagor. Ja —
midsommar tillstundade ju, det syntes på solen, som ej gick
till hvila bakom fjällen! Men icke för ty var det ändock knap-
past vår här, hvarest mina tungvandrade stigar ledde fram i
ödebygden, det kunde jag med allt eftertryck försäkra.
Andtligen nådde vi efter dryga tretton timmars marsch
klockan half ett ner till Kaalasjaur eller Kaalasjärvi, där vi
sågo en i renskinnspäsk ("lappmudd") klädd figur syssla med
några fagelvettar i träskstranden — det var påtagligen en
yrkeskamrat, en jägare i Lappland! Vi ropade an honom på
långt håll, och han rodde strax till land samt inväntade oss
där med sin lodbössa i handen. Efter det vanliga utbytet
af hälsningar och sedan vi sagt, hvilka vi voro, anhöllo vi
att han behagade ro oss öfver träsket till byn. Ja det ville
han visst, kors hvad det var trefligt att träffa främmande
folk och en herrekarl till på köpet! Han berättade i en fart,
medan han sköt ut sin eländigt lilla och vingliga snipa på
det speglande vattnet, att han varit och jagat i natt: han
hade för vettarna skjutit fiere alfåglar, hvitbukar och viggar.
Just som han slutat skytt et och skulle taga upp sina vettar,
hade han emellertid märkt oss komma ströfvande på strand-
branten och då blifvit mäkta förfärad, ty han kunde aldrig
tänka sig, att främlingar skulle komma i goda afsikter midt
i natten i ett sådant här elakt väglag och denna ovanliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free