- Project Runeberg -  På skogs- och fjällstigar : jaktskildringar från nordligaste Västerbotten och Lappland /
186

(1894) [MARC] Author: Hugo Samzelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186 P Â S K O G S - O C H F J Ä L L S T I G A R .
Fiskari-Pietis egen mun, berättat för Olof Elias’ Kaalasluspa,
och han har själf talt om det för mig1, så att det är sant."
Detta underbara äfvehtyr af äkta lapsk karaktär — de
där "håriga maskarna, stora som fjäll-lärkor", voro idel väl-
bekanta trolldomsfunder — innehöll emellertid bl. a. ett märk-
värdigt tal om "stenkyrkor" på fjället. Hvad i all världen
kunde därmed menas? Att det var öfverdrift och ej att förstå
efter ordalydelsen, var ju klart, men betydde de där "sten-
kyrkorna" en samling säjtar (stengudar), eller hvad menades
månne härmed? Inga vidare förklaringar stodo att få, utan
,jag fortsatte min fjällfärd öfver Kerunavaara och Luossavaara
till Kurravaara vid Torneälfven, bvarifrån jag begaf mig till
Jukkasjärvi och rände utför de vilda forsarne ner till Yittangi.
Här berättades det då för mig, att toppen af Vittangivaara
vid Vittangijärvi skulle vara en "uhrilaki" eller offertopp, ett
gammalt lapskt offerställe med ett ord, och att där på fjället
skulle finnas några märkvärdiga u byggnader" af sten. Då
fjället i fråga låg mycket illa till uppefter Vittangiälfven —
fågelvägen var det ungefär 6 mil dit i en riktning, som var
alldeles motsatt den, i hvilken jag ämnade fara — kom jag’
ej heller nu i tillfälle att något närmare taga reda på de där
märkvärdigheterna utan kunde endast i minnet gömma, hvad
jag hörde folket säga.
Något år efteråt fick jag emellertid ett uppslag, där jag*
tror lösningen på gåtan ligger. Jag erhöll nämligen då från
ett antikvariat i T}rskland ett litet särtryck af "Illustreret
Nvhedsblad" år 1852, som upptager en artikel om "Vild-
renen", skrifven af framlidne norske forstmästaren P. Chr.
Asbjörnsen, känd ej minst såsom framstående sagoförfattare.
Jag kom ovillkorligen att erinra mig de där "stenkyrkorna"
och "stenbyggnaderna", när jag här läste Asbjornsens upp-
gift, att renen i norska fjällmarken fordom fångades i "Dyr-
grave" eller "Dyrstuper"1’, som uppfördes af flata, ofvanpå
hvarandra lagda stenar, så att hvarje graf bildade en aflång
fyrkant af tre alnars längd och 4—6 kvarters bredd, hvar-
jämte djupet synes hafva varit 2—3 alnar. Renarne togos
där pä i marken nedkörda spjut. Mellan grafvarne funnos
stengärden med branta sidor af ett par alnars höjd. A. nämner
vidare, att mångfaldiga dylika fångstvallar eller fångststupor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 03:55:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skogsfjall/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free