- Project Runeberg -  I skogspensionen /
4

(1921) [MARC] Author: Else Hofmann Translator: Ingrid Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4

första solstråle och hettade inte upp sig genom att springa
utan gick, enligt Käthes försäkran, »som på styltor». Det
ljusgula håret var uppsatt efter nyaste mod, och mamma
och hon sörjde för att hennes kläder voro som en
fullvuxen dams. Däruti kommo de fullkomligt överens. Käthe
måste sedan begagna, vad Suse lade av, men hennes harm
däröver var inte stor, ty det var henne tämligen likgiltigt,
vad hon hade på sig.

»Fröken Suse önskar få annat pålägg på sina
frukostsmörgåsar», sade Lisa till fru Orland, när denna satte sig
till kaffebordet bredvid sin man.

»Vad nu då», brusade häradshövding Orland upp, »den
dumma flickan kommer väl med anmärkningar endast för
att fördriva tiden. I morgon får hon torrt bröd och
därmed basta!» Förargad fördjupade han sig i tidningen.

»Lisa kan åtminstone få breda marmelad på dem», sade
fru Orland medlande.

»Däremot har jag ingenting att invända», svarade herr
Orland. Sedan lade han bort tidningen, vände sig till sin
hustru och sade: »Hör nu, Klara lilla, jag tycker att vår
äldsta är på god väg att utveckla sig till en egensinnig
och anspråksfull flicka. Hon jagar efter nöjen, intresserar
sig endast för yttre grannlåt och betänker inte, att just
nu måste vår uppväxande ungdom vänja sig vid den största
kärlek till arbetet, vilket det ock må vara och den största
anspråkslöshet i fordringarna på livet. Vi ha genom detta
förlorade krig blivit ett fattigt folk. Vad skall det bli av
oss? Jag hyser farhågor för Suses framtid. Med sådana
åsikter som de, vilka spöka i hennes huvud, kommer hon
inte långt och skaffar sig inga vänner. Och om den tiden
skulle komma, att en man begärde henne till följeslagerska
genom livet, så kunde jag inte med gott samvete giva
henne åt honom. Hon känner inte till det ordet att göra
någon lycklig. Självisk över ali gräns är vår fröken dotter,
och hennes väninna Bella gör henne inte bättre. Hos
henne fattas också det nödvändiga allvaret. — Nej, jag
funderar allvarsamt på att skicka Suse till landet, ty
endast där kan hon återfinna sig själv och lägga bort sina
fel. Kärnan är god. Alltså till landet med vår flickas,
slutade häradshövdingen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skogspen/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free