Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
»Ja, idén med en vistelse på landet blir allt mera klar
för mig», fortfor han obevekligt. »Vet du vad, Klara, jag
har ju min syster Therese! Hon och hennes man,
kyrkoherde Volland, bo helt lugnt och behagligt i Frauenfeld,
en ensam by i Thuringerwald. Annemarie, deras enda
barn, måste vara lika gammal som Suse! Tanken kom
för mig helt plötsligt, men den är alis inte dum! I den
goda, rena atmosfären hos min syster skulle Suse ha ett
utmärkt tillfälle att bliva frisk till både kropp och själ.
Hon måste vara tillsammans med sanna, rättänkande
mänskor. Kamraterna vid flickskolan tilltala mig ingalunda
alltid.»
Fru Klara var ensam och höll en tämligen upprörd
monolog. Suse till Frauenfeld! Nej, det kommer då
aldrig att ske; flickan vet vad lion vill! Då skulle allt
Suses väninnor och deras mammor fått något att skratta
åt! Nej, hennes äldsta dotter var född till att bliva en
förnäm dam, hon fick inte tyna bort i ett lanthushåll!
Och något annat fanns det ju inte hos fru pastorskan.
Inskränkthet på alla håll och kanter, ingen konstnjutning,
ingen andlig eggelse, intet passande umgänge. »Begrav
mig då hellre!» skulle Suse säkert säga. Ja, om det
vore Käthe, för henne skulle det vara ett schlarafFenland.
Hon passade där.
Tills vidare sade mamma naturligtvis ingenting till Suse,
ty det blev ju ändå ingenting av! Hon och Suse skulle
i alla fall driva igenom, att Suse kom att resa till Schweiz.
Och mamma teg. Klockan ett kommo de bägge flickorna
tillbaka, naturligtvis inte i sällskap. Suse uppenbarade
sig sedesam och ordentlig, Käthe hade som vanligt haft
en liten pratstund vid gathörnet och rusade sedan hem.
»Du blir aldrig förståndig», sade mamma till sin
yngsta, sora hon sett komma stormande.
»Nej, jag tror det själv», svarade denna och kastade
väskan med böckerna på en stol och hatten ovanpå. Hon
dansade ut i köket, nosade med lyftad näsa och sade:
»Tina, det luktar gott! Jag är förskräckligt hungrig!»
»Käthe!» förmanade Suse, som gick förbi. Käthe stack
i brist på något annat sin hårfläta i munnen. Väl, att
inte Suse såg det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
