Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
liga konstiga tecken till Käthe, över vilka denna inte blev
klok. Till sist utbrast Käthe: »Jag förstår inte, vad Lisa
vill!»
Suse tänkte för sig själv, att det var bra lite besked
med tjänstfolket hos dem och gick därefter emot sin
väninna.
»Lisi — tag för ali del av dig! Du är ju alldeles
ned-snöad!»
Käthe klappade Lisi i förbigående på axeln, vilket såg
mycket beskyddande ut och försvann sedan i sitt rum.
»Var är häradshövdingskan?» tillfrågades Lisa, som kom
emot Suse med högröda kinder.
»Ute i staden. — Skall jag servera kaffe?»
»Ja, i mitt rum.»
Käthe satt i sitt lilla rum uppkrupen i en gammal
länstol med den tjocka flätan hängande över axeln och
händerna sammanknäppta över knäet, visserligen först
sedan smörgåsen var uppäten. Ett lyckligt leende spelade
kring hennes läppar. Hon hade just på ett par minuter
varit uppe hos Werners, hennes skyddslingar. Greta Werner
hade fått strumpstickor och garn och Käthe hade börjat
på en strumpa för henne. Till mamma Werner, vilken
just stod med bägge händerna i en stor tvättbalja, hade
hon köpt grönsaker och en kaka bröd. Men fem mark
räcker inte långt! I alla fall hade de varit mycket glada.
Fritz, den åttaårige, hade fått för en mark skorpor. Ack,
tänkte Käthe, egentligen kan man åter få mycket för fem
mark! — Nu gällde det att vara flitig på nytt, så att man
åter med vackra betyg kunde förtjäna något! Det var tur
att Tina ofta lämnade henne rester från middagen. Dem
gav Käthe sedan till fru Werner och de smakade henne
och hennes tre småttingar förträffligt.
Så härligt det snöade därute! Men nu hade det blivit
mörkt i rummet och hon tände den lilla lampan. Hur
enkelt det var här, men hur prydligt och inbjudande såg
det inte ut! Över sängen hade Käthe placerat nästan hela
förrådet från pappershandeln på den lilla sidogatan där
nere. Där fanns solfjädrar i alla storlekar och kolossala
pappersblommur i alla färger och till och med över
tvättbordet hängde — i stället för spegel, vilket Käthe fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
