Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
fullkomligt överflödigt — en kvist med rosor. Vid fönstret
stod ett runt bord. försett med ett kolossalt skrivställ, ett
arv efter pappa. Ingen soffa, inga mjuka stolar, men —
en enkel, fridfull liten vrå. Käthes rum låg åt gården
och utsikten därifrån utgjordes av gråa murar och
köksfönster men också ett stycke av himmelen.
I Suses rum sutto de bägge väninnorna. Lisa, i snövitt
förkläde och mössa, hade serverat kaffet, rullat ned
gardinerna för fönstren och sedan åter avlägsnat sig.
Lisi satt i soffhörnet och rullade sig en cigarrett, vilket
hennes smala, vita fingrar tycktes lia en viss övning uti.
Su«e försökte sig också därpå, men lyckades inte så bra.
»Gumman mor har väl ingenting emot det?» frågade
Lisi, tände cigarretten och bolmade på utan att invänta
något svar.
»Suse blev alltid en smula ledsen över den ton, med
vilken Lisi talade om hennes mamma. Men Lisi talade
på samma sätt om sin egen mamma och beundrade för
närvarande just denna vårdslösa ton.
»Jag luftar ut ordentligt sedan», sade Suse, varpå de
bägge drucko kaffe.
»Har du din uppsats färdig?» frågade Suse. Lisi nickade
och skrattade sedan illmarigt.
»Jag skall tala om det för dig, Suse! Jag fann en bok
över Leipzig och där stod en hel del, som jag kunde
använda och då tog jag helt enkelt och skrev av det
direkt. Utmärkt, skall jag säga dig! Det märker ingen
mänska och på detta sätt får jag kanske till sist det bästa
betyget.»
»Ja, men Lisi», sade Suse, »det är likväl stöld, plagiat
kallar man det.»
»Det struntar jag i», sade Lisi. »Jag är glad, när jag
har skolan bakom mig och kvarsittare i högsta klassen
kan jag inte bli. Alltså är det bara att gå på! — Du,
jag rullar mig en ny cigarrett, om du tillåter. Hör! Vad
är det?»
Mjuka, ljuva toner hördes från angränsande rum.
»Det är Käthe, som spelar harpa. Det låter vackert,
inte sant? Pappa upptäckte plötsligt, att hon hade talang
därför och genast fick hon en harpa och började taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
