Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
gavel. Där nere på gatan såg hon Lisi och betjänten ett
par steg bakom henne.
Suse kände avundsjukan stiga upp inom sig. Hur bra
hade inte Lisi von Thiimen det! Hennes pappa skulle
aldrig komma på den idén att skicka sin dotter till en
enkel lantpräst. Lisi blev ståndsmässigt uppfostrad och
likväl sades det, att Thümens inte voro så förmögna. De
levde på för stor fot. Fadern var godsägare, men hade
sålt sitt gods och med familjen flyttat in till Leipzig. Här
bebodde de en förtjusande våning en trappa upp vid
Bismarckstrasse och uppträdde så förnämt, att man hade ali
anledning tro, att en stor förmögenhet fanns i bakgrunden.
Ja, Lisi hade det bra! Hon visste ingenting om de
strider, som hon, Suse, hade att genomkämpa. Lisi var
också enda dottern. Hennes sex år äldre broder var
löjtnant, men skulle nu bliva affärsman.
Även Lisis föräldrar tycktes Suse mycket förnämare än
hennes egna. I synnerhet herr von Thiimen med sin
ståtliga gestalt och sitt gråa skägg såg i hennes ögon ut som
en greve.
Suse stängde fönstret, ty det hade blivit kallt. Det föll
henne in, att hon ännu hade något kvar på duken, som
hon broderade till sin mamma. Hon hämtade den och
satte sig att sy. Lisi arbetade ingenting till sin mamma
utan köpte allting färdigt. Ja, naturligtvis, när man får
femtio mark i fickpengar varje månad! Hon, Suse, fick
tjugo och det tyckte pappa var mycket. Han var
sannerligen knusslig! När det var tal om skridskodräkten i dag,
betedde han sig som om han inte hade råd. Käthe, den
stackars varelsen, fick till och med endast tio mark, men
hon redde sig utmärkt därmed; visserligen stack pappa
ofta i hemlighet till henne pengar.
Käthe kom in i hatt och kappa; hon var en smula
förlägen. »Du, Suse», sade hon, »vad önskar du dig till
julklapp av mig? Jag skall gå ut i staden nu och kanhända
finner jag något till dig.»
»Du gör dina uppköp huvudsakligen i billighetsbasarerna,
inte sant?»
Käthe kände sig svårt träffad och nickade rodnande.
2 1 Skogspensionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>