- Project Runeberg -  I skogspensionen /
18

(1921) [MARC] Author: Else Hofmann Translator: Ingrid Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18

»Nåja, en virkask eller ett syskrin vore ju någonting»,
sade Suse och såg hånfullt på den förvirrade Käthe.

»Jag kan också köpa bägge», sade denna stolt »och
kanske även en kartong brevpapper. När du är i
pensionen, kommer du att skriva mycket.»

»För Frauenfeld duger ju det allra billigaste papper»,
gav Suse till svar, »så det kan du köpa. Reser jag till
Zurich, kan jag giva det till en av tjänstflickorna, till dem
duger det.»

Käthe steg upp. Hon kände sig djupt sårad. Aldrig
kunde hon göra det bra nog till sin syster! Sedan strövade
hon omkring på de upplysta gatorna och stannade
framför varje skyltfönster, i synnerhet där det fanns billiga
saker. Och plötsligt stod hon, innan hon visste ordet av,
i ett billigt varuhus och sökte där ut sakerna till Suse.
överlastad med paket begav hon sig därefter hem.
Samtidigt med henne kom mamma, även hon tungt belastad.
Då däribland voro åtskilliga saker för Käthe, ropade
mamma skrattande till henne. »Stanna där nere på trappan
så länge!» Käthe förstod. Hon såg för resten med sina
kattögon på mammas arm de bägge paraplyerna, som hon
hade önskat sig. Genast vände hon sig om på trappan
och skrattade sakta för sig själv.

»Mamma, julen är likväl någonting härligt», hördes
Käthes klangfulla stämma därnerifrån.

»Ja, visst!» ljöd det tillbaka.

Sedan öppnades dörren och Käthe kunde träda in, en
minut efter mamma. Hon skyndade sig att gömma sina
skatter i den nedersta lådan i sin byrå, där ingen fann
dem.

Kyrkoherde Volland skickade varje åren praktfull julgran
till sina släktingar i Leipzig. Denna gång kände Suse-en
verklig fasa för den vackra granen, som redan åtta dagar
i förväg hade anlänt och tills vidare stod på balkongen.

Det hade inte varit tal om Schweiz mera, men inte
heller om Frauenfeld. Saken tycktes ha fallit i glömska,
gudskelov. ’

I skolan hade det varit ett obehagligt uppträde med
Lisi, ty det hade naturligtvis kommit i dagen, att hon
skrivit av sin uppsats. Själv hade hon först nekat. Där-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skogspen/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free