Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’23
mamma, som sutto i soffan hand i hand, Suse, som satt
med en bok bredvid julgranen och Tina och Lisa i dörren
och mäktigt och högtidligt klingade ur det härliga
instrumentet den gamla julsången: »stille Nacht, heilige Nacht».
»Sjung med», ropade häradshövdingen sakta till Suse
och tjänstflickorna.
Suse nickade; hon hade en mjuk, vacker stämma och
sjöng genast med. Då föllo också Lisa och Tina in, något
osäkra i början. Nu hördes också pappas bas och även
mamma sjöng sakta med.
Då vaknade Käthe upp ur sitt drömmeri, ett älskligt
leende svävade över hennes ansikte och hon spelade sången
på nytt.
Nu ljöd den dubbelt klar och vacker, den gamla
julsången med sin aldrig upphörande tjusningskraft.
Den rörande bilden ristade sig djupt in i Suses hjärta:
Käthe vid sin harpa, den barnsliga gestalten, ansiktets
allvarliga uttryck och den långa ljusa flätan och denna
bild var henne oförgätlig liksom hela denna julafton. Det
var som om osynliga fingrar grepo om hennes hjärta. Om
ett år, tänkte hon, medan tonerna sakta ljödo, om ett år
var hon långt borta från sina kära.
Sedan åt man och därefter kom den behagliga
julstämningen. Mamma och pappa berättade om de julaftnar,
då de ännu hade givit sina flickor dockor till julklapp
och alla möjliga roliga iakttagelser från den tiden föllo
dem i minnet. Käthe hade en gång inte önskat sig något
annat än en elefant. Av vilken orsak hon varit så
förtjust över denna fyrfoting hade förblivit en hemlighet.
Suse däremot hacle inte önskat sig något annat än en
frisértång. Alla skrattade vid minnet härom.
Suse tog i hemlighet på sig sin nya klädning och visade
sig sedan däri för föräldrarna. Käthe såg flyktigt upp;
för henne voro kläder, om de voro hennes egna eller andra
mänskors, fullkomligt likgiltiga. Hon läste med händerna
tryckta mot öronen, ty på detta sätt var hon bäst i fred.
Hon inandades därunder med förtjusning granens härliga
doft och blickade mången gång upp på dess täta grenar,
vilka sagolikt skimrade av guld och silver.
Suse hade inte ögon för julgranen; hon smakade blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
