Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Suses tårar hade upphört, ty värre kunde det efter
hennes mening inte bliva. I stället för Schweiz ut på
bondlandet! Och sedan seminariet! En sådan förskräcklig jul
hade hon aldrig upplevat; med förgråtna ögon blickade
hon dystert framför sig. Sedan steg hon upp, gick in i
sitt rum och reglade dörren efter sig. Och nu bröt hennes
förtvivlan ut. Hon kastade sig på "sängen och grät med
huvudet borrat i kudden. Hennes jämmer var gränslös.
Hur skulle hon kunna överleva det? Hade pappa då
inte något hjärta? Höll han inte av henne? — Sedan
kom hon att tänka på Lisi. Vad skall hon väl göra för
uppsyn i morgon, om hon säger henne det! Och säga
det måste hon, så att Lisi en gång för alla upphör med
att svärma över Schweiz.
Tänk, vad hon skall skratta! Hon reste aldrig i livet
till Frauenfeld, även om hennes pappa, sade det tio gånger.
Plötsligt for en fantastisk plan genom Suses huvud. Jag
rymmer! Jag reser ensam till Schweiz, ty om jag lägger
tillsammans fickpengarna och julklappspengarna, så räcker
det nog. Att hon måste ha pass hade hon glömt. Tanken
på den intressanta flykten från hemmet lugnade henne
mer och mer. Hon tog fram romanen från huvudkudden
och började läsa. Sedan hörde och såg hon ingenting
mer. Det gick runt i hennes huvud, ty hon kunde inte
fatta allt vad hon läste. Hon hade redan hunnit med
halva boken, då det knackade på dörren. Käthe stod
utanför: »Suse!»
Missmodig sköt Suse romanen tillbaka på sitt gömställe
och gick att öppna.
Käthe kom in. Hon hade ett album i handen, satte
sig helt lugnt på Suses hopskrynklade bädd och slog upp
albumet.
»Medan ni alla vilade middag, har jag sökt upp
släktingarnas porträtt», sade hon. »Du, titta här, det är faster
Therese!»
Suse var förargad, ryckte på axlarna och såg flyktigt
på fotografien.
»Ett rart ansikte! Här är farbror kyrkoherden; han ser
ut som förnöjsamheten själv. Och här det enda porträttet
av vår kusin Annemarie, en liten flicka, som sitter vid ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
