- Project Runeberg -  I skogspensionen /
36

(1921) [MARC] Author: Else Hofmann Translator: Ingrid Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

Ju finare uppfostran man har fått desto bättre parti gör
man sedan och det är ju likväl slutmålet. Din pappa är
rent ut sagt ett hinder för din lycka, säg honom bara det.»

Hon satte sig åter tillrätta i stolen och knaprade på en
kaka. Därunder skakade hon alltjämt på huvudet. Suse
grät i sin näsduk.

»Säg, Suse», viskade Lisi, »har du läst något i boken ?»

Suse nickade.

»Förtjusande, inte sant? Ack, jag läste en bit på den
andra berättelsen, som hänger samman med den här. Rent
av bedårande säger jag dig! — Nej, Suse, jag kan rakt
inte fatta det! Till Frauenfeld! Det är ju rena Sibirien!»

Käthe kom in. Hon kunde inte med Suses intima
väninna och nickade en smula kyligt till henne.

»Ser du, att Lisi är också förtvivlad över pappas idé»,
sade Suse och stoppade ner sin näsduk.

»Jag tycker, att allt vad pappa gör, är bra. Du kommer
säkert att trivas hos faster Therese.»

Lisi skrattade hånfullt. Käthe passade verkligen bättre
där. Hon steg upp och lät Suse sätta på henne hatt,
krage och flor. Käthe stod bredvid som en stock och
rörde sig inte. Hon tyckte, att Suse betedde sig rent av
som en tjänarinna. Att någon blott kunde tycka om Lisi!
Nästan oartigt nickade hon till Lisi och rusade iväg före
henne, rädd att Suse kanske till och med tänkte draga på
henne handskarna.

Först på natten, när Suse inte kunde sova, kom åter
hela missräkningens smärta över henne. Slutligen grät
hon sig till sömns, men tänkte full av avund på Lisi,
som hade det så mycket bättre än hon och som hade så
nobla, förståndiga föräldrar, vilka inte stodo hindrande i

vägen, då det gällde att grunda deras barn3 lycka . . .

*



Det var mars. På gatan bjöd man ut de första
violerna och solen lyste redan så varm, att is och snö smälte
bort.

Människornas ansikten lyste upp vid tanken på en ny
vår och genom hela naturen drog en fläkt av uppståndelse.

I Rosental såg man talrika promenerande, vilka med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skogspen/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free