Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Efter kaffet gjordes det lekar och ett lotteri anordnades
med en massa trevliga vinster. Stämningen var hög och
glada, övermodiga skratt fyllde rummen. Sedan serverades
vin och glace. De tjugo unga flickorna surrade om varandra,
två och två eller tre och tre sutto de uppkrupna i en soffa
eller en nisch och talade om framtiden, som låg så solig
och leende framför dem. De flesta lämnade föräldrahemmet
för att, som Lisi skrattande sade, göra sin »pensionsplikt».
Där sutto tre ljuslockiga flickor, tvillingarna Märta och
Greta Braun och Lilli John. Alla tre skulle inom kort
till en pension i Weimar och fnittrande målade de ut för
sig alla nöjen, som väntade dem där.
Några skulle till seminariet i Callenberg och de
betraktades redan med särskild högaktning, ty de flesta skulle
först njuta sitt pensionsår.
Suse satt tyst, när de började tala om detta.
Då ropade Lisi övermodigt: »Men Suse Orland har i
alla fall valt det bästa, ty hon skall till en skogspension!»
Alla skrattade, men Suse var nära att gråta.
»O, vad jag avundas dig, Suse!» sade Greta Braun.
»Ligger det inte i närheten av Ilmenau? I
Thuringerwald? Nå, då komma vi tre och hälsa på dig till pingst.»
De bägge andra, som också skulle till Weimar, klappade
jublande i händerna och Suse log åter. Nu avundades
man henne till och med, ty Lisi sade: »Det tycker jag
skulle vara förtjusande, om några ur samma klass finge
råkas!»
Sedan var det dukat till kvällsvarden i vinterträdgården ;
det serverades även varma rätter och stämningen steg till
det högsta. Efter maten ljödo musikens toner; man hade
för aftonen engagerat en pianist. Ivriga händer avlägsnade
mattorna, sköto undan stolar, små bord och staffli och nu
började dansen och gick genom alla rummen i vildaste
övermod. Suse hade glömt Frauenfeld och var en bland
de gladaste.
Men allt roligt har ett slut. Klockan blev tio och då
avhämtades den ena efter den andra. Lisi stod där som
en drottning och lät dem alla framföra sitt tack. Till
Suse sade hon: »Vi se varandra än en gång.» Denna
nickade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
