Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Där hemma fann hon mamma och Käthe i färd med
att packa, och kofferten var nästan full. Suse såg de
kulörta köksförklädena och ryste. Laga mat, hrr!
»Lisi går säkerligen en skönare tid till mötes än jag»,
sade hon misslynt.
»Vem vet!» svarade Käthe.
»Min älskade flicka», sade mamma, »glöm inte att skicka
av ett brevkort från varje station.»
Käthe skrattade. »Men mamma! Då är det bäst, att
hon strax skriver ett dussin i förväg, så lydande:
»Lyckligt anländ!»
»Jag skall nog låta dig veta, mamma lilla, hur jag så
småningom tränger fram mot Sibirien», sade Suse. »Där
ligger ännu snö, skall ni få höra.»
Pappa var outtröttlig i att muntra upp sin äldsta dotter.
Han hade med sig hem till henne allt vackert, som han
händelsevis fick syn på. En likadan grön handväska,
som Lisi hade, fick Suse också. Alla tävlade om, att göra
hennes sista dag i föräldrahemmet så angenäm som
möjligt. Pappa hade med sig böcker, som hon och
Annemarie skulle läsa i Frauenfelcl och dessutom gåyor till systern
och systerdottern. Varje gång han kom hem, drog han
upp nya saker till Suse ur sina rockfickor.
»Du älskade pappa!» sade Käthe och slog armarna om
halsen på honom. Hon tyckte, det var rysligt, att Suse
var så hjärtlös och otacksam, men det kommer hon säkert
att ångra sedan. Mamma gick omkring med förgråtna
ögon och Käthe stod ofta så eller så vid tvättbordet och
fuktade ögonen; ty ingen skulle ju se, att hon tog det så
hårt. Endast Suse var fullkomligt likgiltig och ingen
kunde se på henne att hon hade några bekymmer.
På aftonen spelade Käthe: »I morgon skall jag fara
och avsked måste tagas!» Suse, som redan låg, blev
verkligen så rörd därav, att hon grät. Hela avskedets smärta
kom med ens över henne. Om hon ändå hade fått följa
med Lisi, men att resa ensam dit bort till de bondaktiga
släktingarna! I tankarna föreställde hon sig, hur de hade
det där. De äta säkerligen på bara bordet och servietter
finns det säkerligen inte och de äro klädda som —, för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
