Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
flickor; i spetsen gick en gråhårig dam följd av en yngre,
tydligen en lärarinna.
Suse och Luh sträckte sig ut genom fönstret för att
kunna se.
»De skola säkert göra en utfärd!» sade Luh.
»Minna och Klara, här är plats!» ropade en flicka med
två tjocka, bruna flätor och tre unga flickor stego in till
Suse och Luh. Nu blev det livligt! Hon med flätorna,
som kallades Loni, tycktes vara den äldsta av dem. Hon
lade upp paraplyerna och plädremmarna i nätet, kastade
flätorna tillbaka på ryggen och for som kvicksilver fram
och tillbaka i vagnen. Luh åsåg det hela med förtjusning
och Suse lyssnade med intresse på vad de tre sade. Det
dröjde heller inte mer än en minut, så visste man att
pensionen skulle göra en utfärd till Erfurt. Loni
rapporterade till föreståndarinnan att alla lyckligen hade fått
plats.
Sedan packade de tre upp sina frukostsmörgåsar och
Klara tog upp en påse med kakor. Hon bjöd också de
bredvid henne sittande Luh och Suse. Då tog Suse fram
sin vackra väska och bjöd på choklad och frukt.
Sällskapet mumsade, skrattade och pratade och den gamla
damen tänkte med vemod tillbaka på sin egen sköna
ungdom.
I Erfurt samlades pensionärerna åter och i Dietendorf
bytte Suse och Luh om tåg. Ju närmare Arnstadt de
kommo, desto tokigare blev Luh.
»O, nu får jag snart råka Muh!» ropade hon, samlade
ihop sitt bagage och ställde sig vid det öppna fönstret.
Äntligen höll tåget och Suse avspisades med ett flyktigt:
»Adjö, mycket nöje!» Intet under, ty där stod en älsklig,
ljus flicka. I hennes armar flög Luh och glädjen lyste i
de bägge unga ansiktena. Men när tåget åter satte sig i
rörelse, vände Luh sig om, nickade och ropade till Suse:
»Vi ses igen!»
»Du goda tid», tänkte Suse, »inte råkar jag henne i
min ensamhet på landet. — Ja, de ha det bra alla de
unga flickorna, som få vara tillsammans i pensionen.»
Hennes ögon fylldes av tårar och hela modlösheten kom
åter över henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
