Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Men sedan fängslades hon av naturen: de mörka
barrskogarna, som de foro förbi, de gröna ängarna, de
tindrande små sjöarna, byarna, som lågo tryckta intill bergen
och här och där ett sågverk vid en brusande bäck. O,
så idylliskt!
Nu klappade hennes hjärta våldsamt, ty stationen
II-menau kom allt närmare och där skulle faster Therese
och Annemarie möta henne. Hur kunde de se ut?
Säkerligen så, att man tyckte det var pinsamt att hälsa på
dem.
Suse samlade ihop sina tillhörigheter, satte hatten
tillrätta och lutade sig ut genom fönstret. Nyfiket såg hon
på de omkringstående, när tåget for in på perrongen;
skolynglingar, barn, män, kvinnor i Thüringerdräkt och en
något torvtigt klädd fru, kunde det vara fastern? — Där
borta stodo två långa damer i grå promenaddräkter, vilka
hade blommor i händerna och sågo mycket förnäma ut,
de kunde det inte vara, nej, de bägge kunde det
säkerligen inte vara. Tyvärr. Suse sökte vidare och så
stannade tåget. Hon trodde inte sina ögon, ty, sannerligen,
de två damerna kommo närmare och den äldre av dem
trädde fram till henne och sade: »Är du vår lilla Suse
från Leipzig?»
»Faster Therese?!» Suse sade det glatt överraskad.
Faster omfamnade och kysste henne och sade: »Hjärtligt
välkommen mitt barn!»
Nu kom Annemarie också. Hon var något längre än
Suse och en ung skönhet. Så vacker, tänkte Suse, när
Annemarie hälsade på henne. En silverklar stämma, stora
blå ögon, vackra, regelbundna drag och mörkbrunt hår,
som var uppfäst i en knut i nacken. — Suse hörde och
såg det alltsammans och var stel av förvåning.
»Ack, vad jag har glatt mig åt att du skulle komma,
Suse!» sade Annemarie och tog tjänstaktigt paraplyn från
sin kusin. Faster hade gått i förväg.
»Vi måste väl fara med postvagnen?» frågade Suse.
»Nej, vet du, Suse, pappa gav oss till förra julen en
vagn», sade Annemarie. »Se, där står den, Martin kommer
just nu med din koffert.»
Suse var fullkomligt stum. Var det en dröm eller var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
