Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
det verklighet, att hon satt här bredvid sin faster i en
trevlig promenadvagn med Annemarie mitt emot sig?
Hästarne satte sig i gång, faster bredde ett plyschtäcke
över knäna och så bar det i väg. De härliga blommorna
togo sig så bra ut från det mörkröda täcket. ,
Suse tyckte det var som i en dröm. Tänk om Lisi nu
kunde se henne!
Faster Therese nickade här och där vänligt till de
mötande, som hälsade på dem, likaså Annemarie. Nej, sådana
släktingar hon hade, så rara och fina mänskor! Suse skrev
hastigt i tankarna ett brev till Lisi.
Men faster lämnade henne inte mycken tid till
funderingar. Hon visade henne den lilla badorten, som de just
foro förbi. Den vaknade, så att säga, ur sin vintersömn.
Plakat voro uthängda, på vilka stod att läsa: »Rum för
badgäster.» I fönstren vajade rena gardiner och soffor och
bord voro utsatta och erinrade om varma, milda
sommaraftnar, då det gick så bra att prata under de skuggiga
lindarna.
»Se, lilla Suse, där är postvagnen, som går till vår by»,
sade faster Therese. Suse, som endast kände till
»paketvagnen» från sin födelsestad, såg full av intresse på
åkdonet. Postiljonen blåste i sitt horn, så att det hördes
vida omkring.
Faster och Annemarie tävlade om att visa Suse allting.
Vagnen stannade utanför ett konditori, vars prakt
förvånade Suse. Där drucko de kaffe, vilket smakade härligt.
Sedan gick färden vidare.
»Nu åka vi in bland våra berg», sade Annemarie och
tryckte Suses hand.
»Som Annemarie tycker så mycket om, inte sant, barn?»
sade faster Therese.
Annemarie nickade. Hon såg förtjusande ut i sin
enkelhet och med sitt okonstlade sä it.
Suse var redan alldeles betagen i sin kusin och tillika
stolt över henne. Om hon förde henne till Thümens,
skulle de säkert göra stora ögon. Så måste Suse
naturligtvis berätta litet hemifrån, om pappa, mamma och
Käthe. När hon talade om dem, blev hon så
märkvärdigt vek till sinnes, vilket hon själv inte skulle ha trott.
4 1 Skogspennionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
