Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Hon såg dem tydligen framför sig, pappa, som varje dag
före hennes avresa berett henne någon glädje, mamma
med sitt kära ansikte och Käthe, hennes snälla lilla syster.
Strängar vibrerade i hennes hjärta, som hon hittills aldrig
hade känt. Det var liksom en atmosfär av kärlek
omkring henne. — Hur Lisi väl skulle förhålla sig till
släktingarna? Om de skulle tycka om varandra ömsesidigt?
Annemarie gjorde Suse uppmärksam på skogen. »O,
dessa höga, ståtliga granar!» Suse blickade förtjust upp
till dem. Nu for man förbi ett sågverk nere i dalen;
vattnet pärlade kring hjulen och man såg hur sågen
arbetade. Sedan gick det allt högre och högre uppåt och
luften kändes friskare. Suse tog på sig sin fjäderboa och
faster Therese svepte om henne en sjal, men Annemarie
sade skrattande: »Dü kommer snart att vänja dig vid
luften i våra berg, Suse lilla.»
»Snö!» utbrast Suse och pekade på de vita fläckarna,
som syntes här och där.
»Ett minr\e från vintern», sade faster Therese. »Ser
det inte pittoreskt ut, när de vita strecken dyka upp.»
»Hos oss finns det ännu mer!» sade Annemarie.
De åkte genom byar och förbi kvarnar och dammar.
»Nu ha vi bara en halv timma kvar», sade faster Therese,
när de passerade sista platsen.
»Så vackert kyrkogården ligger», sade Annemarie och
pekade på de dödas viloplats, där de sovo den eviga
sömnen vid skogens sus.
»Där ligger min goda vän, Anette Hilder», sade
Annemarie och hennes ögon skymdes av tårar. »Det är nu
ett halvt år sedan hon dog, min stackars lilla Netta.»
Här uppe var det allt mera snö, på bägge sidor om
bäcken, i skogen och på ängen, överallt låg den kvar.
Man såg, att den delvis varit utsatt för solens strålar, men
ännu hade de inte haft kraft nog att smälta den. I dag
var det lördag och Suse fick höra att hennes farbror
arbetade på morgondagens predikan.
»Där ser du de första husen i din nya hembygd, Suse»,
sade faster Therese och pekade på några röda tak, som
stucko upp bland granarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
