Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
orgeln och första psalmen sjöngs. Som på kommando
reste sig skolbarnen sedan upp: kyrkoherden kom; han
steg upp för trappan till predikstolen. Suse blev helt
varm om hjärtat, när hennes farbror började predika.
Vad han sade var klart och rent som vårdagen därute.
Kyrkoherde Volland var en själasörjare i rätt mening, en
sann Herrens predikare. Han kände var och en i sin
församling, kände också vars och ens väl och ve. Och
för det sista, vilket inte fattas i någon mänskas tillvaro,
hade han en sann medkänsla.
Annemaries kloka, djupa ögon snuddade vid faderns
ansikte. Sedan såg hon, som var lika så väl bevandrad
som fadern i de fattigas lidanden, bort till den ena och
andra bänken. Där satt en gubbe, vars enda son för
några veckor sedan råkat komma under hjulen på en vagn
och dog en jämmerlig död. Där satt en gammal mor,
som erfarit så mycket lidande här i världen, att hon nu
endast hoppades på ett återseende på andra sidan. Och
alla dessa, som det förskräckliga kriget tillfogade så djupa
sår! Där sutto de unga änkorna med bleka och
allvarsamma ansikten. Och vad som var ännu mer upprörande:
de faderlösa barnen! De sågo så lugna och barnsligt
glada ut, de visste ju inte, vad som tagits från dem genom
deras fader.
Prästen talade om kärleken, i synnerhet föräldrarnas
kärlek till barnen. »Var aldrig sträv mot barnen, ty de
ha en helig rätt till kärleken!» förmanade han allvarligt.
Suse lyssnade till varje ord; det gick henne djupt till
sinnes.
Efter predikan sjöngs det åter en psalm och kyrkhåven
bars omkring. Suse hade aldrig sett något sådant förr.
Annemarie stack en nickelpenning i hennes hand, vilken
hon skulle lägga i håven, som först kom till Suse och
sedan till Annemarie.
Under orgelns toner gick folket långsamt ut ur kyrkan.
Många besökte först sina kära, som vilade där ute i kyrkans
skydd.
När de bägge flickorna hunnit fram till prästgården,
kom faster Therese emot dem. I förstugan stodo två
krukor, prydligt insvepta i papper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
