- Project Runeberg -  I skogspensionen /
64

(1921) [MARC] Author: Else Hofmann Translator: Ingrid Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

lärt sig att uppskatta sina anhöriga. Nu visste hon vad
hennes syster Käthe var för ett gott barn.

I prästgården hade Käthe redan vunnit allas hjärtan
och de voro mycket ledsna över, att hon skulle resa till
Tyrolen med föräldrarna. Hur gärna skulle inte Suse velat
ha sin syster hos sig.

»Jag läser brevet högt för dig», sade Suse och rev upp
kuvertet.

»Men då sätta vi oss i solen», sade Annemarie och
flyttade två stolar bort till en fläck, där solen låg på.

De båda flickorna smögo sig intill varandra som två
fågelungar; Annemarie lade armen omkring Suses skuldror
och lutade sitt huvud mot hennes. Hon tyckte mycket om
Suse. Dag för dag förstodo de varandra bättre, och intet
moln fördystrade deras vänskap. Suse läste Käthes brev:

»Min kära Suse!

Jag — så skulle man egentligen inte börja ett brev! —
sitter i mitt lilla rum och har en hel kvart haft min
näsa i en stor knippa liljekonvaljer. Jag kunde inte slita
mig från den ljuva doften. Suse, var inte maj månad
underbart skön? Man brukar ju säga att vi backfischar
stå i livets maj! Ack! då måste ju denna tid vara
bedårande. Suse, du kan inte tro hur jag längtar efter dig!
Men ingen får veta det; endast när jag är uppe hos fru
Werner, gråter jag ut. Mamma och pappa längta också
efter dig. Och ändå äro vi glada, att du är hos våra
kära släktingar. Faster och farbror måste vara änglar
efter allt vad du skriver om dem. Och Annemarie se’n;
henne blir jag ögonblickligen kär i. Dina brev sluka vi,
ibland läser jag andra arket först medan mamma läser
det första. Du undrar hur det är i skolan? Det är ganska
bra. I geografien redde jag mig inte vidare, men på min
tyska uppsats hade jag ’med beröm godkänd’. Vet du,
det handlade om den heliga Elisabeth och då kunde jag
skriva med entusiasm. Hon och drottning Luise äro
ändå härliga människor! Vad man är för en fattig stackare
gentemot dem. Min harpa är min största fröjd och jag
övar mig ganska flitigt. Jag spelar nu Mignon, ’Kennst
du das Land, wo die Zitronen blühen?’ utan fel. Det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skogspen/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free