Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Suse, som på operan lyssnat till den evigt sköna
»Friskytten», tyckte att ouverturen där med hela orkestern ej
klingat vackrare än här. Nu spelade han Agathes bön:
»Stilla, stilla
helga toner.
Höj er upp
till stjärnezoner.»
Det ljöd så vekt och innerligt. Man tyckte sig se den
unga, vackra jägarbruden, där hon står vid fönstret och
ber, överstrålad av månskenet.
Ingen sade ett ord, när den unge mannen lyfte
händerna från tangenterna. Sakta dogo tonerna bort.
De bägge flickorna sutto tätt tryckta intill varandra.
Att nu säga något skulle bryta förtrollningen, som gripit
de fyra mänskorna.
Nu började herr Richter åter att spela: Richard Wagner.
Det var hans älsklingskompositör, i vilkens musik han
frossade. Visserligen medgav han gärna, att det fanns en,
som stod högre, som liksom var kommen från en annan värld
och som kunde skapa toner som ingen annan — Beethoven.
Pilgrimskören ur »Tannhäuser» ljöd nu genom rummet.
Man såg pilgrimerna i sin gråa dräkt draga förbi
madonnabilden. Från »Tannhäuser» övergick han till »Lohengrin».
Man märkte hur den unge konstnären njöt; hans
hänförelse smittade åhörarna. De kunde i sanning ej önska
sig en härligare konsert! Den spelande var hemmastadd
överallt. »Holländarens» dystra gestalt dök upp; än
försatte han åhörarna till havet, där de sågo holländarens
spökskepp, än voro de i Sentas hem och man hörde
kvinnornas sång. Man såg de unga norskorna sittande vid
spinnrocken och Senta blickade tankfullt upp mot den
unge sjöfararens bild.
»Så, nu är det nog för i dag!» sade herr Richter, i det
han åter slog sig ned vid bordet. Händer, som ville trycka
hans, sträcktes mot honom. Den unge mannen tryckte
dem alla, men avböjde allt beröm. Att han näst sin
begåvning hade sin flit att tacka för sin skicklighet, ville
han ej höra talas om. Det var så lätt att göra, vad man
gärna ville, sade han. Han begagnade alltid sina ferier
till att resa omkring i större städer. Hur förvånad blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
