Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
finna sig till rätta i en sådan värdighet. Efter detta
ju-ristiska hjältedåd kände Käthe sig förfärligt hungrig och
vände om hem med mamma. Under vägen funderade hon
över varför Rosental skulle heta just Rosental och inte
Eichental, ty rosor fanns inte många utom på ett par
rabatter vid ingången. Mamma lyssnade inte vidare
uppmärksamt, hon betraktade damernas toaletter.
>Ser du, Käthe, att spetsklänningar måste vara mycket
modernt.»
»Spetsklänningar? Det behövs väl en hel mängd, kanske
hundra meter, som sys ihop, så att det blir spetstyg?»
»Vad du är dum! Spetstyg vävs ju! En meter brett!
Kom inte med sådana där barnsligheter hos faster, för då
tror hon inte, att du är från en storstad. Spring före du!»
De voro hemma. Käthe tog tre steg i taget och ringde
redan på salsdörren, när mamma kom långsamt uppför
trappan.
I skolan räknade man dagarna till lovet, både lärare
och lärjungar. Hemma tillbringade Käthe mesta tiden
sittande på sin koffert och funderande, om hon skulle ta
med några skolböcker eller ej. I klassen voro
meningarna delade. Men så fällde klassföreståndarinnan utslaget:
Skolböcker behövde de inte taga med på sommarnöjet!
Käthe skrockade till förnöjt! Hemkommen kastade hon
ut alla som hon redan packat ned. Så där ja, nu fanns
det plats både för hängmattan och ringspelet. Hon var
utom sig av glädje och var de sista dagarna i skolan
otillräknelig.
I morgon bittida! Suse visste ingenting annat än att
föräldrarna jämte Käthe i morgon foro till München. Hon
klagade däröver i varje brev och bad att de skulle skicka
Käthe till henne. Men pappa var omöjlig. Jungfrun
reste på samma gång som herrskapet. Käthe stod redan
en halvtimme för tidigt färdig i hatt och reskappa. Hon
störtade i sig kaffet och skrek i ett: »Skynda på, skynda
på, annars komma vi för sent!»
»Du kan då göra en tokig», stönade mamma och höljde
över en del möbler, drog ned rullgardiner så att det blev
natt i rummen. Pappa stängde rummen, prövade
säkerhetslåset och packade ned vin och ätbart. ÄntBfgen var tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
