- Project Runeberg -  I skogspensionen /
103

(1921) [MARC] Author: Else Hofmann Translator: Ingrid Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

»Vill ni vara så snäll och gå ned i mitt rum. Där står
min harpa, ordentligt inpackad. Sänd den till mig. Min
pappa betalar sedan, vad det kostar. Käthe.»

Några dagar förgingo. Då upptäckte Käthe sin harpa
i det väldiga fodralet uppe på postdiligensens tak. Nu
fick hon bråttom att köpa några frimärken och lyckades
få harpan avlevererad på gästgivargården, där konserten
skulle gå av stapeln. Glädjestrålande gick hon hem, sedan
hon noga inpräntat hos postmänniskorna att ej förråda
något. Hon övade sig några gånger i hemlighet och det
var en rörande tavla att se den lilla konstnärinnan i det
halvljusa rummet hur hon med strålande ögon lyssnade,
när de fulla veka tonerna träffade hennes öra.

Att det bleve litet prosaiskt utan musik, när ridån gick
upp för tablån, tyckte alla. Men alla, som kunde traktera
något instrument undantagandes Käthe, uppträdde med i
tablån. Men Käthe menade, att tavlan i och för sig skulle
framlocka stämning. Den lilla sluga Käthe! —

Generalrepetitionen var inne. Till den hade hela byn
fritt tillträde. Käthe hade fått sig ordningen anförtrodd.
Farbrodern menade, att det fattades bara staven, så vore
ceremonimästaren fix och färdig. Hon placerade
åskådarna. På de främsta bänkarna satte hon barnen, och de
uppmanades på det allvarligaste att hålla sig mol tysta
under föredraget. Sedan lät hon de gamla kvinnorna slå
sig ned och bakom dem de unga. Fru Kern var inte
närvarande. Så kom turen till de gamla männen och de
unga, som tagit sig tid till ett extra nöje och till dem
som kommit hem från kriget som invalider.

Käthe var så lycklig. Alla dessa duktiga, enkla
människor skulle också en gång få en njutningsrik stund. Och
hur de lyssnade alla, när musiken började. Organisten
och Suse spelade fyrhändigt. Inte ett ord hördes. Sedan
sjöng fru Wehner några sånger med sin skolade klockrena
stämma. Därefter spelade Annemarie fiol. Det var första
gången som Frauenfeldarna hörde sin lilla prästgårdsfröken
spela. De sutto strålande där och stötte till varandra med
armbågarna vid de vackraste ställena. Till fiolens
underbara jublande och klagande smög sig
pianoackompanjemanget i mjuka ackord. På konsertaftonen skulle härefter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skogspen/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free