Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
bort! Måtte Gud låta mig behålla mina kära och mitt
älskade hem», bad hon och tryckte sonens huvud mot
sitt bröst.
På eftermiddagen gjorde fastern och brorsdottern en
promenad i skogen. De kommo nu varandra närmare,
dessa två. Hur många gemensamma intressen hade de icke
och huru väl förstodo de icke varandra!
Fastern beundrade den bestämdhet med vilken Suse
yrkade på att stanna hela sitt år i »skogspensionen».
Några ord blott och föräldrarna hade tagit henne med sig.
Men en dylik tanke var henne främmande. Fastern fann
det rörande att iakttaga, hur Suse förtröstade på vintern,
att höra henne berätta om julpresenter, som hon skulle
förfärdiga och. böcker, som hon skulle läsa. Och så
brevväxlingen med de kära i Leipzig.
»Du skall få se faster, hur fort de här månaderna till
julen gå», sade Suse och plockade, allt under det hon
oavbrutet pratade, en bukett blommor.
Redan följande dag kommo kort från de fyra. De hade
det utmärkt. De hade njutit av uppehållet i Weimar
vilket genom minnet av diktarhjältarna blivit en
vallfartsort för det tyska folket. Annemarie och Käthe voro
hänförda av vad de sett. Några dagar senare anlände ett
långt brev, som alla fyra skrivit tillsamman.
Farbror Volland, fastern och Suse sutto i det trevliga
vardagsrummet. Farbrodern hade delat ut de olika
epistlarna. Ingen yttrade något. Herr och fru Orland och
Käthe hade skrivit till farbrodern. Han läste just Käthes
brev, sedan han ögnat igenom släktingarnas tack.
»Min kära farbror!
Vet du, att du är idealet för präst och farbror och att
ditt hem är idealet för en prästgård. Jag kan ej säga dig,
hur härligt jag fann det hos er. Jag längtar efter bergen,
efter den tysta byn med sin göl i mitten, där gäss och
ankor tumla kring, och i vilkens vatten pilarna doppa
sina gröna grenar. Att det verkligen fanns någonting så
poetiskt, hade jag aldrig trott, ser du, farbror, Och så
härligt vår Suse utvecklat sig. Var snäll och inte visa
henne brevet, hon kommer att skratta ut mig. Men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
