Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
mellan de härligt smyckade gravarna, innerligt tacksamma,
att de, som sovo där, voro oss främmande.
Hemma väntade oss kaffebordet. Moster skämtade över
att Käthe genast släpat mig med till kyrkogården.
Och nu nog för i dag. Jag skriver varje dag ett sådant
här ark, så veta ni alltid hur jag har det. Och hur mår
ni där hemma, pappa, mamma och Suse, ni alla kära.
Jag vill veta så mycket. Allt intresserar mig, även det
allra oansenligaste. Hur står det till med mina fattiga.
Har fru Kern rest redan?
Suse, du är säkert så rar och tittar till de gamla fattiga,
som du lovade. Hälsa hela, hela min by, Wehners, herr
Richter, alla, alla!
Er Annemarie.»
Suse skrattade ofta högt åt sitt brev. Fastern gav nu
sitt till kyrkoherden. Så blev det tyst igen.
»Nej, den Käthe», sade Suse och började på nytt det
med stor stil skrivna brevet från systern:
»Min rara, söta, älskade Suse!
Sitter åter i mitt lilla krypin. Tittar jag upp från mitt
så kallade skrivbord, ser jag en liten kvadrat av himlen.
Ibland seglar ett anspråkslöst litet moln förbi. Nere på
gården piskar man mattor och jag får äran att sluka
dammet. O, vad du är avundsvärd, Suse, som får leva i så
ren luft! Här vimlar det av baciller. Min koffert står
halvtom på golvet. Det är så tråkigt att packa upp. I
Frauenfeld var det du, som skötte om det, du ängel! Jag
fann alla godsaker, som du stoppat ned åt mig. Medan
jag skriver till dig, knaprar jag på en pastilj.
Annemarie är en förtjusande varelse och så bildskön,
att människorna på gatan titta på henne. Något dylikt
skulle aldrig i livet hända mig, även om jag också skulle
uppnå Methusalas’ — Suse enligt den nyaste forskningen
heter det Methusala — ålder.
Jag tittade i morse upp till Lucie Mengerhoff, medan
Annemarie sov. Hon ryser också för morgondagen. Vad
tjänar lovet till, när i alla fall skolan börjar igen? Eviga
ferier, sådana som du nu njuter av, vore härligt. Hör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
