Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
eller ta ned, ibland att vända äpplena på halmen,
överallt var hon hjälpsam.
Dessutom hade hon sina pianolektioner och sina
eftermiddagar, som hon tillbringade tillsammans med fru
Wehner. Kvällarna använde hon till att läsa goda böcker.
Farbrodern hade presentat henne en bok — Schillers
brevväxling med Lotte och Karoline. Det var stunder av
renaste njutning, när Suse läste den.
Mången gång lät hon boken sjunka, lutade sig tillbaka
i soffhörnet och drömde. Hur annorlunda tänkte och
kände hon icke nu efter ett halvt års vistelse uppe bland
bergen. Hon betraktade livet från en högre ståndpunkt.
Förut tittade hon ned på den arbetande klassen, nu ställde
hon dem på samma plan som de bildade. Hos folket,
hos de enkla, fanns en god kärna. Hos dem fann man
den största kärleken. Suse hade tillsammans med fastern
ofta lagt märke till, att de fattiga hängde mer samman
med varandra i sin kärlek än de rika. Guldet skiljde —
fattigdomen band samman, liksom olyckan kedjar
människorna fastare tillhopa.
Och med vilket förakt hade hon inte blickat ned på
byfolket, så uppfylld av stadsbons egenkärlek, i vilkens
ögon människorna i en avlägsen by förefalla dumma och
obildade. Hon förstod — liksom hennes mamma också
sagt — att människorna här hade mer tid att leva, att
vara sig själva — fjärran som de voro från storstadens
ävlan och Härd.
Suses tankar gingo så ofta tillbaka i tiden. Kom det
besök därhemma, talades bara om ytliga saker. Läste man
en bok, så stördes man varannan minut i onödan. Hur
annorlunda var det inte här i denna paradisiska ro, för
vilken Suse svärmade. Hur kunde man inte fördjupa sig
i ett underhållande samtal, hur uppmärksamt lyssnade ej
fastern och hon, när farbrodern och organisten bytte
tankar. Ingenting hände där ute i världen som ej trängde
upp till dem och diskuterades.
Hur fint bildade voro icke många människor, som Suse
kommit i beröring med och vilket lyckligt familjeliv de
levde. Ja, så skulle många föräldrar göra med sina
döttrar, tänkte Suse, de skulle skicka de bleka, klena flickorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
