Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
upp i den friska fria bergluften, för att de måtte bli friska
till kropp och själ. Käthe, hennes älskade Käthe behövde
inte det, hon var ett friskt människobarn, men Lisi till
exempel skulle det göra mycket gott att tillbringa någon
tid här uppe. Suse kände sig ha förmåga att kunna öppna
ögonen på Lisi och föra henne in på den rätta vägen.
Hur fattig var ändå Lisis tillvaro trots ali den yttre
glansen. När man bara jagar efter de dåraktigaste nöjen utan
några som helst plikter, då blir hjärtat så tomt. Stackars
Lisi. Hur månde väl hennes framtid gestalta sig.
Här i skogens stilla ensamhet återfinner människan sig
själv, om hon ute i livet fört en tillvaro full av nöjen och
förströelse. Här hade Suse lärt att bedja på nytt. Hemma
somnade hon ofta utan att ha knäppt händerna till bön,
och om rnornarna hade hon ingen tid därtill. Hur vore
det, om Gud ej skulle ha tid för oss?
Numera slöt hon ej ögonen till sömn utan att först ha
blickat ut i natten; och därvid knäppte hon omedvetet
händerna och hennes unga hjärta fylldes av andakt. Hon
kunde timtal bedja och drömmande blicka ut i natten.
Hon såg upp och lät sin blick sjunka i det
hemlighetsfulla fjärran mörkret; hon såg, hur de gyllene stjärnorna
blinkade till; hon visste, att de voro världar för sig. Den
fnuttiga människosjälen förmådde ej med sin
tankeförmåga omfatta rymderna, världsalltets rymder. Leva, lida
och dö varelser sådana som vi på dessa avlägsna världar?
O, hur liten föreföll man sig icke, en atom i
världsalltet!
Annemarie levde lyckligt i staden. Varje dag skänkte
henne någon ny härlig njutning. Morbror tog henne med
på operan. Hon hade hört Tannhäuser, Lohengrin och
Flygande holländaren. Hon såg de moderna dramerna
och lustspelen. Hon följde mostern på en av de
världsberömda »torsdagarna» till »konserthuset och skrev hela
ark fulla av allt det härliga, hon där hört. Vilken prakt
för hennes för allt skönt mottagliga öga! Redan
byggnaden var härlig i sin enkla förnämhet och så salen, som
var sagolikt vackert upplyst och fullsatt av festklädd
konstförstående publik. Man kunde höra en knappnål falla i
golvet, så tyst var det, då musiken började, den bästa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
