Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
finaste som kunde bjudas. Annemarie hade efter en dylik
kväll suttit länge på Käthes bädd och berättat därom.
Tillsammans med mostern och Käthe hade hon också
varit på museet. Hon hade stått framför den berömda
tavlan av Napoleon, målad av La Roche och framför
Uhdes »Låten barnen komma till mig», och hennes
beundran ville aldrig taga slut. Men hon förstod, att det inte
räckte med ett besök. Många gånger skulle hon gå på
museet och låta hjärta och sinne njuta av de rika skatter,
som funnos samlade där.
Även till det stora slagfältet från 1813 hade hon
vallfärdat med Käthe. De stodo framför det väldiga
minnesmärket och tänkte på de världshistoriska händelser, som
utspelats på denna fläck av jorden. Nu utbredde sig i
omedelbar närhet av stenen en ny vidsträckt kyrkogård.
Varje söndag förde Käthe sin kusin till en ny kyrka.
Annemarie beskrev promenader i den underbara i
höstprakt prunkande lövskogen. Ljust- och mörkgult, ljust
och mörkrött omväxlade och avtecknade sig verkningsfullt
mot barrträdens mörka, djupa grönska. Och därtill den
höstlika, klara skyn och den uppiggande dammfria luften!
Men en dag hade också Annemarie gripits av
hemlängtan — längtan icke blott efter far, mor och Suse utan
också efter byn, skogen, bergen — så att hon nästan blivit
sjuk, men först långt sedan hon övervunnit denna
själssjukdom, hade hon talat om det för dem därhemma.
Modern bar tåligt såsom det anstår en gudsfruktande
kvinna skiljsmässan från sitt barn. Hon insåg, att det
var till dotterns bästa. Hon visste också ett bra
hjälpmedel, det enda hjälpmedel, som finnas för själssjuka:
arbete. Och hon lade på sig allt mer och mer. Hon
sade, att hon kände sig bäst till mods, då hon tidigt på
morgonen visste sig ha en mycket arbetsuppfylld dag
framför sig. Var då på kvällen, när alla gingo till vila, allt
detta arbete fullgjort, då var det lugnt och fridfullt i
hennes själ, och hon somnade lugnt och hälsade varje ny
dag som en Guds nåd.
Man var inne i oktober. Ännu sken stundom höstsolen
milt och värmande, men dess leende var en döendes. Det
låg avskedsstämning över naturen. Kalla vindar kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
