- Project Runeberg -  I skogspensionen /
124

(1921) [MARC] Author: Else Hofmann Translator: Ingrid Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

farande över bergen och skakade träden, så att de böjde
sig djupt mot marken. Blommorna i trädgården vissnade.
Här och där fanns ännu en aster eller en till hälften
utslagen ros, som varit för djärv och nu måste dö i den råa
höstnatten. »Dina systrar äro för länge sedan borta–»

Suse iakttog detta döende i naturen. Det gjorde henne
allvarlig men ej sorgsen, ty hon visste, att det fanns ett
uppvaknande. Hade ej varje årstid sitt behag för den,
som älskar naturen? Voro endast den knoppande våren
och den blomsterrika sommaren sköna? Hade inte också
hösten sitt behag? Så allvarlig, så melankolisk färdades
han genom landet! Han översållade lövskogen med
brokig färgprakt och här och där bland bergen avtecknade
sig enstaka lövträd så hänförande mot tallarnas och
granarnas mörka grönska.

Det var i mitten av oktober. Farbror hade gått till
organisten. De hade en hel del att förbereda angående
utdelningen till de fattiga, vilken ägde rum årligen vid
julhögtiden. Fastern var hos fru Wehner, som hade
kafferep för äldre damer. Suse var alltså ensam hemma och
satt i vardagsrummet, lutad över en julklapp till fastern,
en liten kudde för hennes lilla middagsslummer. Suse
kände sig väl till mods och i hennes hjärta härskade frid.

Även till det yttre var hon inte samma lilla fina
nipper-tippa, som aldrig gick utan handskar och hatt sommartid.
Hennes händer voro inte längre så ömtåliga; hon hade
lärt att gripa i. Hennes figur var kraftig, ögonen klara
och hälsans rodnad färgade hennes kinder.

Fastern hade lagt några äpplen på glöden åt »sin lilla
flicka». Elden sprakade till, då Suse lade på mer ved.
Hu, vad höstvinden tjöt därute, och träden böjde sig för
vinden. Och så slog regnet mot fönsterrutorna. Dubbelt
hemtrevligt var det inomhus och så tyst!

Suses tankar vandrade långa vägar, allt under det hon
sydde. Vad gjorde hennes kära där hemma. Käthe satt
säkert vid sina läxor eller spelade harpa i skymningen,
varvid Annemarie gjorde henne sällskap. Så tände de
lampan, riglade dörren för modern och togo fram
julklapparna. Den här julen skulle inte hon, Suse, vara hemma,
för första gången i sitt liv. Men Annemarie skulle komma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skogspen/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free