Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Först sutto de båda flickorna stumma; sedan föll Suse
fastern om halsen, och Lisi närmade sig med handen över
de tårade ögonen.
Och fastern blev nu klappad och kysst och Lisi sade
med darrande stämma och knäppta händer: »O, min
Gud, vad det känns lugnt och skönt. Nu vet jag då, vart
jag hör hemma.»
Men sedan sjönk hon ned i en stol, och sorgen och den
nya glädjen togo sig uttryck i en ström av tårar.
Nu gällde det att fylla sin plats i livet, att träda i deras
leder, som äro lyckliga nog att genom egen kraft förtjäna
sitt uppehälle. Ja, lyckliga! Voro de att avundas, som
stego upp om morgonen och latade sig hela dagen för att
på kvällen gå till sängs med frågan: »Vad nyttigt har du
uträttat i dag?» Nej, blott i arbetet fanns lugn.
De två flickorna pratade ännu en god stund sedan de
krupit till kojs. De fantiserade om framtiden, som nu
låg så ljus framför dem. Det skulle nu bli möjligt för
Lisi, att till påsken börja på seminariet tillsammans med
Suse. Så flitiga de skulle vara för att få goda betyg.
»Och till den här lilla byn måste jag komma för att
finna lyckan», sade Lisi.
»Det är Guds underbara vägar», genmälde Suse. »Giv
dig i hans hand och tro fullt och fast på honom så går
det dig alltid väl här i livet.»
Fru Volland överlämnade åt Suse att presentera Lisi
för Wehners. Lisi kände sig helt underlig till mods. Om
någon för ett år sedan sagt henne, att hon, Lisi von
Thü-men, skulle ta plats, skulle hon ha skrattat högt, ja,
kanske blivit förargad. Hon svalde gråten och kallade
sig själv svag. Fru Wehners förtjusande person gjorde
det så lätt för henne; det var som hälsade hon på någon
gammal bekant. John kom genast fram med trollasken
och sade till Lisi: »Nu skall jag trolla. Vad vill du
bli, tant?»
Lisi, som böjt sig ned mot John, var alldeles betagen
i den lille parveln. Jo, här skulle hon känna sig väl till
mods, här skulle hon trivas, det insåg hon redan.
Fru Wehner bad flickorna sitta ned på glasverandan.
Där sutto de förtroligt under palmer och blommor som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
