Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
»Du har lärt dig väldigt mycket här», sade Lisi till
Suse, som just skruvade ned lampan. Suse nickade.
»När jag tänker på, Lisi», sade hon, »med vilken
motvilja jag reste hit! Jag tyckte förstås, att det var för
tarvligt för mig, jag kom ju till idel bönder, mot vilka
jag föreföll mig själv som en Salomo i vishet. Ja, ja, Lisi,
vi voro verkligen riktigt ytliga, dumma varelser, när vi
lämnade skolan! Men jag lärde snart nog inse här uppe
i ensamheten, att mitt vetande och mina kunskaper voro
mycket bristfälliga. Hur mycket grundligare var ej
byfolket i allt sitt enkla vetande. Min kusin Annemarie —
ja, hennes bekantskap gör du i jul — kan mycket mer
än jag. Och så fin och upphöjd i sina tänkesätt, och så
anspråkslös, en riktig idealflicka. Käthe svärmar för henne.
De två ha det nu så förtjusande tillsammans. Och så
stark kärleken till hembygden är hos alla här! Så fattig,
så torvtig den här lilla biten av jorden är, så älska de
den dock alla! Och bibelordet om den trogna grannen
kommer här till sin rätt. I staden kan en stackars
människa ligga och dö utan att någon kommer tröstande till
henne i hennes dödsångest. Över och under henne roade
sig kanske människorna och hade ingen aning om att
döden stod framför porten till deras hus. I staden blir
människan ett nummer. Är någon sjuk här, deltar hela
byn. Man går till henne med mat, om hon är fattig, och
man tar sig gärna an hennes anhöriga. Hur vackert är
det inte, när den ena människan hjälper den andra. Lisi,
göra vi någonsin det hemma? Käthe, min Käthe, ja, hon
är en liten samarit. Hon gick alltid till en fattig änka i
vårt hus och hjälpte henne. O, vad jag skämts många
gånger för min brist på deltagande inför min lilla syster.
Och så kärleken till naturen, som här blir så omhuldad.
Först här har jag fått ögonen öppna för naturen. Förr
gick jag i skogen och pratade i ett med mamma. Och vi
mönstrade damernas toaletter, som vi mötte. Nu går jag
helst ensam och njuter av dess skönhet. Vet du, Lisi,
det måste du också lära dig att förstå. Hör du, här fattas
en knapp, har du en sådan här?»
Lisi reste sig och tog upp den saknade ur sin
kappficka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
