Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
bort sitt barn, hemmets solsken, men Annemarie tröstade
henne med, att hon skulle stanna i hembygden bland
bergen. Nu skulle man börja bygga på det blivande
hemmet. Suse hjälpte sin kära Annemarie så mycket hon
kunde, och Lisi erbjöd sig att sy varje ledig stund åt den
lilla fästmön. Från Leipzig kommo brev fulla av jublande
lyckönskningar: alla skulle infinna sig till bröllopet i maj.
Käthe försäkrade, att hon redan börjat spara för att kunna
köpa Annemarie något riktigt fint. För övrigt ville hon
bara tala om, att denna förlovning inte överraskat henne
ett dugg, nej, inte ett dugg. Hon hade nog sett
Annemaries glädje, när man räckte henne ett tjockt brev, som
hade en så vacker och egenartad handstil.
»Den Käthe», sade Annemarie leende och rodnade, »men
hon hade rätt. Ett brev från min fästman var verkligen
höjden av lycka för mig!»
I Suses rum såg det helt annorlunda ut än i hennes
därhemma. Där så mycket prål och krimskrams, här en
rad goda böcker, i vilka hon läste, när hon hade en ledig
stund. Och hur mycket gjorde inte Suse för farbrors
stackars fattiga. Då tänkte hon ofta på Käthe — hur föga
hon kännt sin syster! Hon kom ihåg, hur Käthe en dag
kommit till henne och sagt: Jag läste nyss en biografi
över den engelska målaren George Frederik Watts. Du
vet, att jag tycker om att läsa om betydande personers
liv, därav kan man ofta lära mycket mer än av romaner,
ty här talar det verkliga livet till oss. Denna härliga
människa sålde mycket sällan en tavla. Vet du, var han
gjorde av dem. Jo, han placerade dem i fattighusen i
London och i kyrkorna. Det kallar jag att vara ädel,,
att giva folket sitt bästa! I kyrkorna hänger han sina
tavlor! På detta sätt förskönar han den fattiges liv
och försonar honom med fattigdomen, ty han giver honom
sitt bästa. Ynglingarna sporrar han till ideellt arbete,
han förhöjer de bedjandes andakt. Just på de nakna,
kala väggarna i de fattiges boningar skulle de rika hänga
vackra tavlor. Förståelse för dylikt finns hos de fattiga
mer än vi tro.
Ja, att i de fattigas kojor bringa kärlek och glädje, det
lärde nu Suse. Farbrodern var hennes gode rådgivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
