Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stilla. En viss tjärlukt spred sig rundt
omkring. TVärtigenom den matta af tallbarr, med
hvilken marken var betäckt, framstucko
glänsande ormbunkar, hvilka praktfullt utbredde sig
i bizarra, franslika former och stodo som
förstenade, utan att röra ett blad. På de fuktiga,
undangömda ställena växte på höga stänglar
grönskande, saftiga örter; hvitväpplingen böjde
liksom trött sitt tunga hufvud. Men där uppe
susade det utan uppehåll, utan slut; det var
tunga suckar, som framstöttes af den gamla
furuskogen.
Dessa suckar hade nu blifvit allt djupare
och oroligare. Jag färdades fram utmed en
skogstig, och ehuru himlen icke var synlig,
märkte jag dock på" den mörknande skogen,
att ett tungt moln sakta uppsteg. Största
delen af dagen var förliden. Mellan
trädstammarna framstucko ännu de sneda strålarne från
den nedgående solen, men i snåren hade redan
den töckniga skymningen inträdt. Mot aftonen
drog det i hop sig till oväder.
För den dagen måste jag afstå från hvar
tanke på jagt. Det var endast nätt och jämnt jag
skulle kunna hinna fram till något nattkvarter,
innan ovädret utbröte. Min häst slog med
hof-varne mot de i dagen uppstigande trädrötterna,
han frustade och spetsade öronen, och sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
