Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gett sig af för att hemta kossan i skogen...
Kossan har gått vill någonstans, och nu har
nog björnen rifvit henne... Jo, jo, men ...
Ah nej, det finnes ingen hemma.
— Nåja, det gör ju också ingenting! Jag
sitter väl och väntar här hos dig.
— Ja, var så god!, sade farfar och nickade;
och under det att jag band hästen vid en ekgren,
såg han på mig med sina svaga, skumma ögon.
Det var skralt med gamle farfar, synen var
dålig och händerna darrade.
— Hvad är du egentligen för en, pojke?,
frågade han, då jag slog mig ned på vallen.
Denna fråga hade jag nu hört hvar gång
jag kommit.
— Hä! — nu, nu vet jag, sade gubben
och återtog sin sysselsättning — se, det gamla
hufvudet är som ett såll, det kan inte hålla
kvar någonting. De, som äro döda för
längesedan, kommer jag ihåg, ack, så väl, så väl.
Men nya menniskor känner jag aldrig igen ...
Jag har lefvat för länge här i verlden.
— Ar det länge, som du bott i den här
skogen, farfar?
— Hä! ja, länge. När fransoserna bröto
in i tsarens land, fanns jag redan.
— Du har nog sett mycket i dina dar.
Antagligen har du äfven mycket att berätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
