Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Farfar såg med förvåning på mig.
— Hvad skulle jag väl ha sett, pojke?
Skogen har jag sett... Det susar i den både
natt och dag, både vinter och sommar...
Som den stocken där har jag framlefvat mitt
lif i skogen och intet sett... Snart är tiden
inne för mig att blifva stoppad i grafven, och
vet du, pojke, jag tänker ibland på, att jag
själf icke riktigt vet, om jag har lefvat här på
jorden eller icke. Hä, så är det, ser du! Må
hända har jag alls icke lefvat...
Den mörka molnkanten sköt fram öfver
skogsgläntan förbi de täta furutopparne. De
grenar, som längre ned bildade ett hvalf öfver
öppningen, skakades af vinden, och suset
hördes som ett djupt, starkt tilltagande ackord.
Farfar såg upp och lyssnade.
— Stormen kommer, yttrade han efter en
minut — se, den saken känner jag till. Ack,
ack, nattens stormar ryta, tallarna skola splittras,
de skola ryckas upp med rötterna... Skogens
Jierre börjar sin lek, tillade han sakta.
,, — Hvarför känner du till just detta, farfar?
— Hä! — jo, detta känner jag till! Och
trädens språk förstår jag ... träden bäfva äfven
de, ser du, pojke! Aspen är ett förbannadt
träd, hon är i ständig rörelse; om det är aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
