Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke tro på någonting. Ja, just så är det med
den saken. Men jag har sett honom, som jag
nu ser dig, och än tydligare för resten;
numera äro mina ögon gamla, men då voro de
unga. Ack, ack! Hvad ha icke mina ögon
skådat, då jag var ung.
— Säg, farfar, när såg du honom, och hur
kom det sig till?
— Ah, det var ungefär som nu: först börjar
furan att sucka i skogen... derpå att stöna
o-oj-jo-o ... oj-o-o! Sedan tystnar det af litet...
men börjar snart igen på samma vis, allt
tätare och tätare, allt ömkligare och ömkligare!
Det är för att skogens herre under natten slår
ned många af hennes kamrater. Därefter höjer
eken sin stämma. Men mot aftonen och
natten hvirflar han upp, rusar fram i skogen,
skrattar och gråter, dansar omkring i alla
möjliga slingringar och bukter, men mest
kring den stora eken, som han försöker slita
sönder... En gång, en höst tittade jag ut
genom fönstret, men se, det tyckte han icke
om. Han rusade mot fönstret, slog in det
med sin tallpåk, och hade så när vanstält
hela mitt ansigte — måtte den lede anamma
honom! — men som jag icke är någon
dumbom, sprang jag undan. Hä, pojke! En sådan
argsint en är han...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
