Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
— Hä! Hvarför skulle jag vara missbelåten?
— Kommer du i håg, huru vi friade för
dig med knutpiskan?
— Skulle jag icke komma i håg det!
Därför menar jag också, att jag var dum, som icke
visste skilnaden emellan beskt och sött.
Knuten är besk, och jag tyckte mer om honom än
om kvinnfolk. Nu får jag tacka er, nådig pan,
som lärde mig, dumbom, att äta honung.
— Det är bra, det är bra, menade pan,
därför bör du nu äfven lyda mig: du skall
nämligen följa med jägarne till moraset och skjuta
duktigt med fågel; en orrtupp får du
nödvändigt lof att skaffa.
— När befaller pan att vi gifva oss af?
fortfor Roman.
— Jo, låt oss först dricka, därefter
sjunger Opanas en visa för oss och sedan må det
bära åstad.
Roman såg upp mot himmelen och yttrade:
— Det blir allt litet svårt; det är redan
sent, till moraset är det långt, och därtill
kommer, att det blåser i skogen, och mot natten
blir det storm. Hur skall det kunna gå att
skjuta en så var fågel?
Pan begynte redan blifva drucken, och i
det tillståndet var han mycket ondsint. Han
hörde hur folket hviskade emellan sig, sägande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
