Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Det var på samma sätt äfven denna gången;
i början blef han ond, och vi tänkte, att han
skulle slå till kosacken, men han sade bara:
Ack, Opanas, Opanas, en klok pojke är du
men du tycks icke ha reda på, att man icke
bör sätta näsan emellan dörren och dörrposten,
ty någon kunde smälla igen dörren.
En sådan gåta gaf han kosacken att lösa.
Men kosacken förstod den med det samma och
svarade honom med en visa. Hade panen blott
fattat den, så skulle måhända hans panja* icke
behöft utgjuta tårar för hans skull.
— Tack, pan, för lärdomen, sade Opanas;
nu skall jag i stället sjunga för dig något, som
du skall höra på.
Och han knäppte till på strängarna.
Han blickade upp mot höjden och såg, huru
örnen sväfvade däruppe och hur vinden jagade
de mörka molnen. Han lyssnade till de höga
tallarnas sus ... och knäppte till för andra
gången på bandurans strängar.
Hä, pojke I Du fick aldrig höra du, hur
Opanas Schwidkij spelade, och numera skall du
ändå mindre få höra någonting dylikt.
Banduran är icke något konstigt instrument, men
hur ljuder hon icke för den, som förstår att
* Panja — pans hustru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
