Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogen susar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
— Sof, pojke, hviskade hon, det är
ingenting! Det susar i skogen.
Ja, det susade verkligen i skogen. Ack,
hvad det susade! Vi sutto så ännu en liten
stund; då hörde jag liksom ett böss-skott i
skogen..
- Oksana, lilla dufvan min, hvilken är
det, som skjuter med bössan?
Och hon, den arma, bara skakade mig och
hviskade:
— Tyst, tyst pojke ... Det var Guds åska,
som dånade i skogen ...
Men sjelf grät hon och tryckte mig hårdt
till sitt bröst och vyssjade mig: Det susar i
skogen, gosse, det susar i skogen...
Så låg jag i hennes armar och somnade
in ... Men på morgonen, då jag sprang upp
ur min bädd, lyste solen in i stugan. Oksana
låg ensam, påklädd, och sof; jag erinrade mig
det, som händt på aftonen, och trodde, att jag
drömt. Men det var ingen dröm, det var rama
sanningen. Jag sprang ur kojan ut i skogen,
och där kvittrade småfåglarne, och daggen
glittrade på bladen. Jag skyndade fram. till
buskarne, och där lågo pan och Bagdån bredvid
hvarandra. Pan lugn och blek, och den
andre hvit som en dufva och med stränga drag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
