Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den gamle ringaren, Våridyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än en gång möta helgen. — Lofvadt vare hans
namn, framhviskade de åldriga läpparna den
sedvanliga formeln. Och han blickade upp mot
den med millioner ljus beströdda
stjärnhimmelen och korsade sig...
*
— Mickäitseh, hör Mickäitsch! ropar en
äfvenledes darrande gubbstämma nedifrån. Den
åldrige klockaren tittar uppåt mot tornet,
sätter handen för de skrynkiga, rinnande ögonen,
men kan dock icke varseblifva Mickäitsch.
— Hvad vill du?... Jag är här, svarar
ringaren, och lutar sig emot sin klocka, ser du
mig icke?
— Nej, jag ser ej... men är det ej tid att
slå till? Hvad är din mening om det?
Båda se upp mot stjärnorna.
Tusen sinom tusen Guds ljus blänka emot
dem från det höga. Den flammande
Karlavagnen är redan högt uppe... Mickäitsch
beräknar.
— Nej, icke ännu, vänta litet... jag måtte
väl veta...
*
Han vet det. Han behöfver ingen klocka.
Guds stjärnor säga honom, när tiden är inne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:15:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skogsus/0062.html
