Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - I. Ruinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
mal skröplig gubbe under hjulen. På andra
sidan bron börjar judegatan med sina magasin,
bodar och bord på trottoaren, vid hvilka
judarne sitta under solskärmar och handla med
sina hvetesemlor, under det barnungar tumla
om bland gatans dam och smuts. Ännu en
minut, och ni är utom staden. Här hviska
björkarna sakta öfver grafvarna på kyrkogården,
och vinden rör upp sädesfältet i böljande vågor
samt återljuder med sin eviga, ängsliga sång i
telegraftråden utmed vägen.
Den å, öfver hvilken den ofvannämda bron
gick, flöt ur en af dammarne för att kasta sig i en
annan, så att den lilla staden mot norr och söder
var innesluten af vidsträckta vattenytor.
Dammarne blefvo allt grundare, i det de växte igen
år från år, och den höga, tjocka vassen böljade
som ett haf på de ofantliga träsken. I en af
dammarne fanns en holme, och på den ett
gammalt förfallet slott.
Jag erinrar mig, med hvilken förskräckelse
jag alltid betraktade den storartade, bräckliga
byggnaden. Om den gingo sägner, den ena
värre än den andra. Man berättade, att på ön
funnos hopar af armar och ben efter fångna
turkar. »Den gamla slottskolossen hvilar på
menniskoben», påstodo de gamle, och min
uppskrämda bama-inbillning förestälde sig un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
