Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - I. Ruinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
under ön, slamrande med sina benknotor och
högljudt förebrående panerna deras grymhet.
Man hörde då vapenslammer i det gamla
slottets salar och rundt omkring det; panerna
sammankallade sina hejdukar. Janusch urskilde
midt under stormens tjut och dån fullkomligt
tydligt hästtramp, sabelskrammel och
kommandoord. Han hörde till och med, huru de
nuvarande grefvarnes salig farfars far, ryktbar för
århundraden sedan genom sina blodiga
bedrifter, på sin jagthäst red ut midt på ön och full
af raseri skrek: »Tigen där, edra skurkar, söner
af hundar!»
Denne grefves afkomlingar hade redan för
länge sedan öfvergifvit sina förfäders boning.
Största delen af de skatter, som de förra
gref-varnas kassakista inrymt, hade öfvergått till
andra sidan bron, till judekyffena, och de sista
representanterna af den ärorika släkten hade
åt sig låtit uppföra en enkel hvit byggnad på
berget, något längre från staden. Där framflöt
deras enformiga, men likväl högtidliga tillvaro
i högdragen majestätisk ensamhet.
Understundom visade sig den gamle grefven — själf en
sådan dyster ruin som öslottet — i staden på sin
gamla engelska skinkmärr. I bredd med honom
red hans dotter i svart riddrägt, majestätisk och
torr, och bakefter följde vördnadsfullt ridknek-
Skogen auaar. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
