Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - I. Ruinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
ende byggnadens grafmaskar utgjordes af
menskliga varelser.
Det var en tid, då det gamla slottet tjenade
som tillflyktsort åt hvar fattig stackare, som
saknade sysselsättning. Alla, som icke kunde
få någon plats i staden, som halkat ur lifvets
hjulspår, som af en eller annan orsak gått
förlorade, med ett ord, som voro ur stånd att
betala ens den minsta slant för en skrubb öfver
natten eller vid dåligt väder — alla dessa rörde
sig på ön midt ibland dystra, hotande ruiner
med nedböjda, besegrade hufvud och betalade
för gästfriheten med risken att begrafvas under
härbergets spillror. »Han bor i slottet», var en
formel, då man ville uttrycka yttersta graden
af armod och borgerligt förfall. Det gamla
slottet hyste godsint hela det eländiga byket,
den till tiggarstafven bragte skrifvaren och gamla
öfvergifna gummor så väl som hemlöse
landstrykare. Alla dessa varelser tärde på den
skröpliga byggnadens inre, därigenom att de
bröto sönder golf och tak till bränsle, ty de
kokade äfven något slags mat.
Emellertid nalkades den dag, då tvedrägt
och osämja skulle uppstå bland det sällskap,
som sökt sin tillflykt hit. Detta skedde, då
den gamla Janusch, f. d. innehafvare af någon
liten tjenst hos den grefliga släkten, förskaffade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
