Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - I. Ruinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
togo sitt erkända armod som ett monopol. Om
hvardagarne gingo dessa gubbar och gummor
med böner på läpparne i de förmögnare
borgarenas och medelklassens hus och utspredo
skvaller samt beklagade sig, under
efterhängset tiggeri och med tårar i ögonen, öfver sitt
hårda öde. Om söndagarne stodo samma
aktningsvärda personligheter ordnade i långa
rader kring kyrkoporten och emottogo högtidligt
almosor i »pan Jesus’» och »panina Guds
moders» namn.
Lockade af det skrik och buller, som
under revolutionen hördes från ön, begåfvo vi oss
dit, mina kamrater och jag, och sågo, dolda
bakom popplarnas tjocka stammar, huru Janusch
i spetsen för sin armé af rödnästa gubbar och
afskyvärda megäror jagade bort från slottet de
sista af dess till detta öde dömde invånare.
Aftonen skymde på; ett regnmoln, som hängde
öfver popplarnas spetsar, började redan utgjuta
sitt innehåll. Några stackars mörka figurer,
insvepta i sina trasor, smögo förfärade och
ömkliga omkring, lika mullvadar, som af okynniga
pojkar blifvit jagade ur sina gömslen, och
försökte att ånyo obemärkt slinka in i något af
slottets hål. Men Janusch och käringarna
jagade dem därifrån under skrän och skyraford,
hotande dem med eldgafflar och stakar, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
