Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - II. Problematiska naturer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
honom, hans öra uppfångade namnet på flickan
med den blonda flätan, upptändes han af det
vildaste raseri. Hans ögon brunno då med
en dyster låga, och han rusade af alla krafter
att möta hopen, hvilken nu hastigt skingrades.
Dylika utbrott, ehuru mycket sällsynta,
uppeggade nyfikenheten hos den sysslolöse
mängden. Det var därför ej underligt, att
folkhopen, då Lawrowskij med hängande hufvud
vandrade gatan fram, följde honom, och efter
fruktlösa försök att rycka honom ur hans apati i
förtreten började kasta stenar och smuts efter honom.
När Lawrowskij var öfverlastad, utvalde
han alltid de mörkaste hörnen, och aldrig
sådana ställen, där han kunde blifva bemärkt.
Där slog han sig ned, sträckte ut sina långa
ben och lät hufvudet sjunka ned mot bröstet.
Ensamheten och bränvinet framkallade hos
honom utbrott af meddelsamhet, samt ett
behof att i form af ändlösa tal om hans unga,
förslösade lif utgjuta den tunga sorg, som tryckte
hans själ. Därvid vände han sig till stolparne
i det gamla staketet, till björken, som
välvilligt hviskade något öfver hans hufvud, eller
till skatorna, som med käringaktig nyfikenhet
hoppade fram mot den dystra, upprörda
figuren. Om det lyckades oss barnungar att
er-tappa honom i detta tillstånd, omringade vi
Skogen susar. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
