Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - III. Min far och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Därpå fortsatte jag min gång längre bort. Jag
tyckte om att möta den vaknande naturen; huru
glad var jag icke, då det lyckades mig att
skrämma upp den inslumrande lärkan eller jaga
ut den rädda haren ur åkerfåran!
Daggdropparne föllo ned från darrgräsets toppar eller ur
ängsblommornas kalkar, då jag gick öfver fältet
mot skogen. Där mötte inig med en hviskning
de ur sin dvala uppväckta träden. Från
fän-gelsegluggarne blickade ännu icke de bleka,
dystra fångarnes anleten, endast Vakten,
slamrande med gevären, gick omkring murarne för
att aflösa de trötta nattposterna.
Jag hann att gå långt omkring, och vid min
återkomst till staden mötte jag icke annat än
sömniga figurer, som öppnade fönsterluckorna.
Men ändtligen höjde sig solen öfver berget. På
andra sidan dammarna hördes de rop, med
hvilka man sammankallade skolpojkarne, och
hungern tvang mig att begifva mig hem till
frukost-téet.
Alla kallade mig landstrykare och odåga
och tillvitade mig så ofta dåliga anlag, att
jag till sluts själf blef böjd att tro dem.
Min far delade denna tro och gjorde
understundom försök att sysselsätta sig med min
uppfostran, men försöken misslyckades alltid. Vid
åsynen af det stränga, dystra ansiktet, öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
